Oro

Fyyyy fan vad jag oroar mig för ALLT nu för tiden, jag har tappat matlusten och jag sover fruktansvärt dåligt på grund av denna husdränering med tusen frågor, inga svar, man bollas runt från telefonköer till olika avdelningar och är sedan tillbaks på ruta 1. Kunnig personal är på semester, byggaffärerna har slut på broschyrer på produkter som vi vill ha och vi har fortfarande inte fått vårat jäkla gironet till huset. Vi har varit utan internet över 1 år! Bara för att gironet hela tiden skjutit upp sitt färdigdatum med en månad åt gången.

Allt ska tänkas igenom, varenda ledig tid går åt till att söka information, tänka, söka information, lyckas handla mat, laga mat, äta och kämpa på och hjärnan har inte en chans till en paus. Fy fan. 

Mår skit just nu.

(null)


Vad är det viktigaste?

Det stora, kanske det största jobbet vi någonsin kommer ta på oss är igång nu. Grundgrävningen/dräneringen.

I fredags kom maskinförarna hit och grävde upp allt, bergvärmen, elkabeln, vatten & avlopp klarade sig. Men den gamla telefonledningen gick där emot av, men vem använder telefonjack? Värre saker hade kunnat brista trots att man vidtar all försiktighet.

Inför detta projekt ligger otaligt många timmar på att riva altanen, flytta lekstugan, kolla upp vars alla ledningar ligger, få alla ledningar utmarkerade på gården, kapa ner träd & buskar, hitta en firma som kan gräva, lyfta upp all berörd plattläggning på framsidan, ta ledigt från jobbet, åka till ÅVC och att mentalt ladda upp samtidigt som våra vanliga arbeten ska skötas.

Att köpa hus är lätt, men att ta hand om ett hus är något helt annat. Vi har verkligen inte ångrat oss, men det viktigaste är INTE ett perfekt hus, det VIKTIGASTE är HAN & JAG. Utan honom så vill jag ingenting av det här, så vi ska inte gå vilse från varann i all renovering.    

Det läskiga i det här är NOLL erfarenhet, allt ska vi ta reda på, alla val ska vi göra, allt ska bli helt rätt, vi har begränsat med tid och en jordhög på lånad kommunal mark. Pressen är enorm och kunskaperna växer enbart av att hela tiden göra research, vilket man gör på den tiden man oftast egentligen behöver vila. Jag vill bara få detta överstökat, och att vi går helskinnade vidare med en fet jäkla erfarenhet i bagaget, han & jag 💕

(null)

(null)

(null)


1 år i huset

Nu har vi bott 1 ÅR i huset, och det firade vi med smörgåstårta till middag och riktigt gott kaffe 😍 jag har skaffat en kaffekvarn eftersom jag tycker KOKkaffeutbudet på mataffären är så trist! (Pendlar mellan 2 olika sorter, Gevalia & Arvid Nordqvist)  Så nu har jag ett mycket större utbud att välja mellan när jag kan köpa hela bönor👍🏼 Sen erkänner jag att jag gillar ljudet från kvarnen. Jag älskar ju liksom proceduren att göra kaffe, det är så mysigt. Kaffe är inte bara kaffe, det är liksom mer än så.

(null)

Och extra najs blir det när jag upptäckt ISKAFFET 😍 det är otroligt gott, och jag rekommenderar alla att testa och kanske speciellt dem om inte annars dricker kaffe 👍🏼

(null)


Förutom att vi firat vårat första år i huset så har vi fortsatt med förberedelserna inför grundgrävningen som startar på fredag 😱 jag är skit nervös! (Jag går på 11 dagars ledighet om bara några timmar). Men jag hoppas att allt kommer att gå smidigt och att vi sen kan PUSTA UT och satsa pengarna på roligare projekt 🤗

(null)

Och jag hittade nå typ av lökar djupt ner i backen, de ska sparas och jag hoppas man kan locka fram något liv i dem 👏🏼


Mer PMS-snack ✌🏼

Ibland blir jag lite ångerfylld av det jag skriver här, det känns i vissa fall som att jag öppnar upp mig FÖR MYCKET. Kanske beror det på att behovet av att sätta ord på mina tankar liksom har pyst ut. Jag har släppt trycket på ballongen helt enkelt. Men jag kommer nog förhoppningsvis inte att sluta, DET BÄSTA JAG VET ÄR ATT LÄSA/HÖRA OM ÄKTA LIVSTJORV, (kallar det nu för livstjorv) och jag älskar det inte för att "jag själv ska känna mig bättre" jag bara älskar det för att vi människor behöver höra mer om vad som händer backstage i livet för vi är så jävla bortkomna som bara visar upp det "fina" hela jäkla tiden! (Och jag går inte på det) Älskar när människor delar med sig av misslyckanden och pinsamheter också! Men framgångar är givetvis inte uteslutna för det!

Åter till mitt livstjorv (PMS:en) 👋🏼

Att locka fram tårar är otroligt lätt under PMS:en, och jag kände verkligen hur dem hela tiden kom smygande under VINTER OS, mina ögon vattnades rejält åt alla OS resultat och otroliga historier på Tvn. Jag blev väldans rörd av Anja Pärssons uppleverlser under sin karriär till exempel, liksom FÖR berörd (jag har alltid varit känslig som en sockerbit ute i regnet). Jag blir aldrig arg under min pms (något man alltid trott ska betyda PMS, en fullkomligt rasande kvinna som kastar saker efter sig) jag blir otroligt känslig och jag analyserar varenda nyans av allt i några dagar. Jag försvinner in i en värld och är helt ensam där, och utan min humördagbok hade jag nog suttit där igen och trott att jag var ensammast i världen och inte fattat nåt. Kanske klandrat mig själv för något jag gjort eller inte gjort för 10 år sedan, det är alltså sånt jag kan komma in på mitt i natten när jag verkligen borde sova - men som jag verkligen inte kan.

Jag har hittat en lista på vanliga psymtom som Vårdguiden 1177 publicerat, jag har bockat i mina främsta psymtom, och kanske har fler tjejer dessa problem utan att koppla ihop det med menscykeln?

Obs! PMS:en yttrar sig några dagar INNAN mensen! Så det gamla uttrycket "har du mens eller?" Är fan en myt.

(null)

Jag tycker det är förjävla bra att upplysa om detta, och försöka få mer förståelse. För tro mig, jag med PMS blir lika förvirrad av det som min älskade sambo blir. Men det är underbart lättande att jag identifierat orsaken till mitt konstiga mående som uppstår en kort period ungefär en gång varje månad 🙏🏼

(null)

Skådespel & ÄKTA vänskap

Jag är så himla glad över våran lilla walk-in-closet, den är perfekt och rymmer allt som vi behöver. Den är prydlig och välgjord, och den visar upp min organiserade sida väldigt bra. Jag blir stolt när jag går in där. MEN..

Jag tänker alltid på Pernilla Wahlgren där inne, med en liten känsla av ångest. Jag lyssnar nämligen alltid på Skäringer och Mannheimers podcast (jag vet att jag har nämnt det flera gånger förr), de kommer med nya avsnitt varje måndag och jag ser alltid till att lyssna på dem under tillfällen då jag verkligen kan koncentrera mig på vad de säger. Men när jag höll på att renovera garderoben så ägnade jag otaligt många timmar i det lilla utrymmet att Skäringer och Mannheimers podavsnitt inte räckte till. Jag klickade då igång Pernilla Wahlgren och Sofia Wistams podcast, jag tänkte att det skulle vara intressant att höra ytterligare två äldre kvinnor prata om livet. Avsnitten löpte på efter varann medans jag rev tapet och målade taket, och jag kan lättast förklara mitt mående efteråt som en riktig pms depression men också som en liten kris.

(null)

Pernilla Wahlgren verkar ha ofantligt många människor omkring sig som ÄLSKAR henne, eller kanske "älskar" henne. Sofia hade lyckats knåpa ihop nästan ett helt pod-avsnitt med bara grattis hälsningar till Pernilla på hennes 50 års dag från människor som bara överöste henne med komplimanger och kärlek. Människor som använde de tre orden och bara öste på med fina ord och beröm. Det har aldrig hänt mig. Men skillnaden ligger nog i statusen. Jag ger inte status, men andra människor ger det, vissa människor ger det. Jag märker det så tydligt på socialamedier, att en del främst kommenterar andras bilder för att synas i en annan människas flöde, känd som okänd. Och jag SER det hela tiden. Det är ett sånt ytligt skådespel jag bevittnar hela tiden. Är det bara jag som ser detta? 

Det finns till exempel INGEN som i djupet av sitt hjärta kan välja 12 brudtärnor till sitt bröllop. För mig spelar DJUPA relationer endast någon roll, jag vill inte ha det där ytliga tråkiga "doppa jordgubbar i choklad med prosecco" relationerna. Jag vill ha torkatårarnaitröjärmen-skrattatillsjagstupar relationer. Jag vill ha TILLIT, jag vill ha genuina livsråd, äkta "jag är glad för din skull" känslor. En vän som ringer när det krisar, en vän jag kan ringa när det krisar. SÅDANA relationer vill jag ha.

Inget jävla svammel.

(null)




Försöker hitta något jag är bra på

Jag är en sån där person som verkligen måste göra allt direkt jag kommer på det, det finns liksom ingen hejd för nåt! För ett tag sedan beställde jag fin fina tuschpennor som man kan måla med på nästan alla underlag, jag ska liksom börja pimpa typ galgar, stenar och min KRISLÅDA som jag visat er tidigare ☝🏼 jag ska helt enkelt personifiera lite saker. Låta min "skapar"sida bli rastad.

Jag har testat en hel del olika kreativa grejer de senaste åren faktiskt, och jag försöker verkligen hitta något som jag är bra på men många saker har bara blivit liggande när jag insett att jag inte haft någon naturlig talang. Jag hade en period då jag ville börja teckna mode, jag köpte pennor och böcker för att lära mig. Men jag var ingen hejare på det. Jag har testat måla med akvarellfärger, oljefärger, kol och vanlig blyerts vilket icket heller gav något önskvärt resultat. Jag har testat måla tavlor. Jag har hållt på med schabloner, stämplar och även testat skvätta på färgen (blev dåligt även det). Sedan ville jag lära mig spela gitarr men det var alldeles för svårt att lära sig själv så den blev liggande. Nu där emot har jag skaffat munspel och jag hoppas att jag kan lära mig via youtube, hur svårt kan de va? 🙈

Men åter till mina tuschpennor, jag tror det kommer bli skit kul. Jag kan rita på ALLT, krukor, glas, trä, metall, tyg, plast, ja allt. Det kommer bli roligt, äntligen. Dessvärre blir jag ganska så FEG med att snudda med pennan på den tilltänkta ytan, DET KANSKE BLIR FULT 👀

Det är liksom så här jag håller på, konstant söker jag efter "min grej". Jag vill fan vara expert på något! Jag kan iallafall erkänna för mig själv att jag är väldigt bra med både roller och målafärgspensel, men jag vill kunna MER! Och jag känner att jag är född till vara bra på något, annars hade jag väl inte haft en sådan TÖRST efter att få skapa 😩

(null)

Jag lyckades iallafall här om dagen för första gången i livet kunna ha en HÅRMUNK 😍 

Det är dags IGEN

Jaha och vips så försvann den kämparglada, pigga och spralliga sidan av mig. Jag bläddrade fram månaden Juli i min humördagbok eftersom jag misstänkte att något hormonellt låg bakom detta, och ja, 1-6 juli hade jag pms. Nu är det 3 Augusti. Det är alltså dags för pms - IGEN! Det känns som att den kommer så ofta och jag upplever samma fenomen med mina nattveckor också, och dem upprepar sig var 5:e vecka. Så.. allt man icket gillar har en tendens att upplevas dyka upp väldigt ofta.

Nu handlar det bara om att rida mig igenom detta, tänka positivt, tänka på roliga saker, göra det jag tycker om, rannsaka mina känslor, kanske borde jag börja skriva en dagbok? Fixa min KRISLÅDA så den är redo 👍🏼 Jag har även beställt två fotoalbum så det borde jag kunna pyssla med, vi tänkte göra ett fotoalbum med bara bilder på stugbygget, och ett album med alla fantastiska upplevelser 🙌🏼

Den här veckan har vi sågat ner vårat favvoträd inför grundgrävningen 👇🏼 och det var inte så BARA, en vända till ÅVC med fullproppat släp med alla kvistar, såga stammarna i mindre bitar, kratta upp allt, packa släpet igen med alla trädstammar och spänna fast. Flera timmars jobb för att ta bort ett träd.

Om jag ska ta fram den positiva fördelen med denna trädkapning så blev både toaletten och sovrummet ljusare då trädkronan blockerat lite ljusinsläpp. Men fler fördelar än så fanns det icket. Nu har vi dessvärre mer insyn till sovrummet och trädet som varit våran "väderindikator" med blick från sängen saknas.

(null)

(null)

(null)

(null)


Göra en gest

En lady 2 meter bort på samma bänk som mig och min kollega ställde sig upp demonstrativt och sade högt till sin kollega "här går det ju inte att sitta, det luktar så mycket parfym!" - Detta var kort efter att vi hade satt oss ner på samma bänk. Något som min kollega varken märkte av eller hörde, men som jag snappade upp direkt och kunde därför icket fortsätta att fokusera på vad arbetskamraten berättade om. Mina tankar flög iväg på denna demonstrativa lady. 

Jag tog inte åt mig av denna gest, men jag visste ju att jag hade rena kläder på mig med en smaskig doft av sköljmedel (älskar lenors bruna flarra, gold orchid googlade jag fram att den hette), samt att jag hade ett litet sprut utav min najsiga parfym på bröstkorgen och deo i armhålorna. Så här års är det VARMT på jobbet så man vill baske mig lukta gott så inte svetten dominerar över en.

Jag tål inte heller starka parfymdofter (skallebank) så jag doserar väldigt väldigt försiktigt, jag suger heller inte i mig alldeles för mycket luft när en rökare drar sina bloss nära intill mig. Men jag skulle aldrig i livet göra en "grej" av att någon inte luktar, är eller ser ut som jag behagar. Jag tycker det är otroligt otrevligt och elakt 👎🏼 och denna lady är dessutom 50+, mer hyfs än så förväntar iallafall jag mig från någon i den åldern.

(null)



Inge mer intryck nu

Härregud vilken overload det varit de senaste dagarna, vi har haft det hur bra som helst men som vanligt blir jag utmattad och behöver LUGNA stunder vars jag kan bearbeta alla intryck som jag sugit åt mig från 3 hundar, 10 fjärilar, 1 katt, 2 små barn och 5 vuxna. Jag kan lova att Enzo (kristoffers hund) också behöver återhämtningstid efter den forna helgen. 

När det blir för mycket för mig så drar jag mig försiktigt undan och sitter tyst någonstans en bit bort. Det låter ju skit konstigt, men plötsligt stänger skallen bara av och säger STOPP, inge mer intryck nu. Och plötsligt hör jag ingenting från omgivningen och skallen skriker efter en promme i skogen. 

Men skoj har vi haft, det blev cirkus 10 kubb omgångar, rabarber paj, god mat, vin, bastu och massa annat. Vi hann även förbi stugan för att isolera och det var ett rent helvete att hantera den där rockwool:en i 30+.

Sen kom morsan till stan och stannade en natt 👏🏼 SYND att vi jobbade så vi inte fick maximalt med tid för en sån kort visit! Men vi ses i Oktober igen ☺️ 

(null)

(null)

(null)



Minst 50 sidor i min bok

Återhämtningstid pågår just nu, har varit i väldigt folktäta & sociala situationer. Åter tillbaka efter jag har läst minst 50 sidor i min bok, sovit ikapp och gått 1 mil på en skogsstig 👋🏼 

(null)


Känslokris-pms attack-ångest

Jag håller just nu att fixa min KRISLÅDA, det ska bli SÅ NAJS men en färdigpackad KRISLÅDA redo för en känslokris-pms attack-ångest-oro-stress och allt som jag brukar drabbas utav. Fatta att jag bara behöver stänga dörren till sovrummet, ta fram min låda och VIPS står det några väl valda ord i lådan och så är det fylld med bara sånt som kan dämpa min kris. Hallelujah 🙏🏼 även lådan är tänkt ska stylas till en lite gladare look, detta ska ju ej vara en kista med sidenklädsel och röda rosor.

(null)

Idag under min tidigare KRIS ångest oro stund så ringde jag några samtal, lättade på hjärtat & lugnades ner, och så stack jag på stan för att köpa saker för att rå om mig själv. Jag har såååå länge behövt köpa ett riktigt jäkla rengöringskit till ansiktet, och nu ska jag prova Lumene 👍🏼 älskar fan att tvätta ansiktet och sova med fräsch hy. Älskar även att klämma pormaskar (har fattat att det är nåt som många fascineras av, och det gör även jag 🤭)

(null)

Idag utförde jag löppass nr 29 och det gick sjukt bra, nu ska jag lägga mig jämsides med kärleken och sova 👋🏼

Framstår som en skithög

Jag har så himla lätt för att få ångest, jag är så rädd för att missuppfattas och missförstås. Jag minns en gång när en gammal granne knackade på och sa argt att jag hade hennes T-shirt på mig. Jag fick panik, har hon trott att jag har varit en tjuv? Det visade sig att det faktiskt var hennes T-shirt jag hade på mig, men att den hade glömts kvar i den gemensamma tvättmaskinen och att jag där efter hade slängt in min tvätt och efter att ha torkat allt, trott att denna T-shirt var min syrras (vi båda bodde hemma och delade tvättkorg). Och i den åldern (16år) så snodde jag där emot ofta min syrras kläder för att få lite mer variation. Men det skrämmer mig än, att den gamla grannen tror att jag var en tjuv & att jag hade snott hennes T-shirt med avsikt, det känns fortfarande jobbigt nästan 10år senare.

Idag där emot skulle vi bara göra rätt för oss och fråga kommunen om lov att få låna lite plats för vårat eventuella jordupplag under tiden vi dränerar huset. Jag och kommunsnubben gick runt på kvarteret och letade möjliga upplagsplatser då han upptäcker att någon (en granne) redan använder en plats för sina markstenar och dessutom utan att ha fått lov från kommunen. Detta blev en situation utav panik från min sida. För alla som åskådar kan detta ha sett ut som att jag "tjallat" på någon som tillfälligt bara lämnat sitt material på kommunal mark. Han fotade dessutom platsen och materialet och skulle höra av sig till ägarna utav stenarna. Och så jag, med min fruktansvärda ångest grips av panik. Ska någon nu tro att jag är en sån där tjallare & en tjorvig jävla granne? Jag orkar inte med detta. 

När jag har tänkt göra rätt för mig, så blir allt så jäkla fel ändå. Istället kanske jag framstår som en skithög. Detta blir ännu en sömnlös natt i mitt liv. 

(null)



Några minuters panik

Hoff, ont i magen, ångest, rädsla och panik samtidigt. Ett helt galet skyfall sköljde över oss och helt plötsligt rann det in lite vatten vid våran källardörr. Jag fick kuta och hämta handdukar och Kristoffer fick leda om vattnet ute på vägen med en lång bräda. Vi hade en fruktansvärd stress och panik i några minuter. Sen sjönk vattnet undan och faran var över. Men jag skakar än, en timme senare. 

Trots detta så var det en otrolig TUR att Kristoffer kom hem lite tidigare från jobbet just idag, för detta kaos startade direkt han kom hem. Och ännu mera tur var det att vi nu varit med om detta, så att vi kan "bygga bort" detta problem när vi ändå ska dränera grunden så att det aldrig kan rinna in vatten igen vid sånt här extremt regn. 

Tänk om vi inte hade varit hemma, hur hade det slutat då? Jag känner paniken än 🤭

(null)



Bollen på skallen

För första gången tycker jag faktiskt om mitt hår, trots självfall och frissiget. 

Jag tycker inte längre att det är tunnt och stripigt. Och jag vill inte längre stoppa in några extentions (det är inget fel med extentions, jag orkar bara inte ta hand om dem). Det är friskt, såklart lite torrt av att bo här uppe, men det mår bra nu. Dock så har jag alltid det i en boll uppe på skallen, för det är ju såååå jobbigt med hår i ansiktet som flänger och stör. Jag är helt enkelt beroende av det och jag trivs bäst så☝🏼men efter att ha haft barret i en boll väldigt länge upptäckte jag plötsligt längden på mitt eget hår, det har ju för sjutton växt till sig ordentligt på ett år (då jag kapade allt som var risigt och kastade bort mina extentions)

(null)

(null)

Väldigt skönt med boll bortsett från när snodden fastnar i håååååret!  

(null)

Min frilla för 1 år sedan 👇🏼 ganska så kort

(null)


Mommo & tjernobyl

Yeees! Ledigveckan är här och igår fick jag besök av kusinerna och MORMOR 😍 den söta lilla gumman kom förbi, vilket inte brukar hända då hon bor på boende på grund av både ålder & alzheimer tyvärr.. Men hon kommer ihåg oss alla och det är underbart och hon är precis lika kramig som hon alltid varit. Det kommer nog aldrig att förändras 💕

Det stora arbetet har nu börjat hemma på huset, grunden ska dräneras så träd ska sågas ner, lekstugan ska flyttas och altanen ska rivas. Vatten & avlopp ska markeras ut och en stor grävmaskin ska i Augusti  komma hit och göra Tjernobyl av gården 😬 det känns alltid jobbigt inför ett stort projekt, när mycket är ovisst och då allt inte är 100 procent spikat. Men efteråt kommer det vara SÅ SKÖNT. Vi kämpar vidare 👋🏼

(null)




Follow on Bloglovin Instagram