Rensar ut

Jag har just vart iväg till ÅVC med två flyttkartonger fyllda med fula prylar som jag sparat uppe på vinden, jag har börjat rensa ut allt som jag vet att jag inte kommer vilja ha varken framme eller skräpandes i en låda eller i ett förråd. Jag vill inte bära en enda grej i onödan den dagen jag och Kristoffer hittat ett hus som passar oss. Då ska bara sånt som vi vill ha kvar få följa med. Förstå då vad snabbt man ska lyckas packa upp alla lådor, när även de sista prylarna på botten är sådant man vill ha kvar.


Jag tänker att det är bäst att ta tag i sådant långt innan så att det inte blir ett måste senare, och heller inget stressmoment. Jag gillar att vara steget före helt enkelt. Och nu känns det väldigt bra, jag blir så himla nöjd när jag fått rensa.



Plantering

Igår fick jag några blommor av farmor, hon har verkligen förmågan att få det att växa ordentligt. Jag tror faktiskt att det är persienner som är det hemliga receptet, men dessvärre gillar jag själv inte att hissa ner mina.

I veckan har vi planterat, nu har vi satt frön utav krasse, gräslök och citronmeliss i små planteringskärl. Drömmen är ju att kunna använda något som man odlat själv till matlagning. Kanske är det ett önsketänkande, men man måste försöka iallafall.

Sedan har vi satt ner sötpotatisar i krukor, de ska tydligen också bli något häftigt resultat utav det. Så vi var tvungna att prova även det. 



Receptos

Igår gjorde vi avokado & fetaostkräm, den är så jäkla god till det mesta (kyckling, sallad, kött) och den kommer bli helt fantastisk när grillsäsongen börjar. Jag tycker att kalla röror är det godaste man kan ha till grillat.


Utifall någon vill testa så provar jag skriva receptet här:

• 1 avocado
• 1 paket zeta fetaost (150g)
• 1 paket naturell crémefraiche (200g)
• 1 eller 2 vitlöksklyftor
• Några droppar citron (så att avocadon inte blir brun)
• Salt efter smak

Pressa vitlöken och mixa ihop allt med en mixerstav, klart!

Den räcker generöst åt 4 pers och är god dagen efter trots att den mörknat lite.



Ledigvecka och silverskedar

Ledigveckan är här efter en lång arbetsvecka, äntligen får jag spendera mer tid med min kärlek. Och jag har längtat väldigt mycket.


Jag började städa köket grundligt och kom fram till silverskedarna som hade mörknat en del. Mormor och morfar har graverat in mitt namn i alla skedar, och sedan har jag fått dem på mina födelsedagar fram till ungefär 12 års ålder. Jag är väldigt glad över dessa skedar och jag tycker det är en fin present att ge till barn, så att de sen som vuxen kan uppskatta dem precis som jag gör.

Jag har framme mina i ett glas på köksbordet, jag har alldeles för länge haft dem liggandes i sin ask. Men jag tycker att de ska få synas och användas, det är vad dem är till för. 



gröna rummet

Mitt vardagsrum är under långsam förändring, jag har gått och fallit i kärlek för grönt och naturfärgat. Just nu är det lite stökigt då vi håller på med taklisterna i köket, där av blev vardagsrummet en slags snickarbod. Men vad gör det när det finns plats.


Jag valde dock att bara måla två av väggarna i denna gröna färg, något som jag faktiskt blev riktigt nöjd med.



Du finns överallt

Väldigt ofta bläddrar jag igenom alla tusentals bilder och inser att min älskling är med i ett hörn av alla dem. Han är så jävla saknad i mitt liv.


Det här är min lilla sorgportal, här ska det flöda av bilder på min guldklimp.



Det var inte den sista lastbilen

Det var för min del inte oväntat att en sådan här attack skulle ske i Sverige, jag har bara väntat på att det en dag ska hända. Och nu har det hänt. Jag blir så berörd och så rädd när det finns människor omkring oss som varken är rädd för sitt eget liv eller för andras, människor med varken medkänsla eller samvete är farliga och tyvärr utsätts vi alla för risken att bli drabbade.


Jag blir så jävla förbannad. Realisten i mig säger att det här inte var den sista lastbilen som mejar ner människor på en gata.



Min bänk grej

Det glädjer mig att bänken som vi lämnade på luossabackens baksida har kommit till användning, det finns alldeles för få sittplatser på vissa fina ställen. Det är något som jag saknat ännu mer i somras när jag vart på så många vackra platser runt om i Kiruna. Det finns för många bänkar placerade runt lägenhetshus, som dock har flera hundra fönster omkring sig och som man aldrig ser någon använda. Kanske just för att alla kan titta på en, och kanske för att utsikten är obefintlig. 


Faktum är att bänken vi lämnat på luossabacken stod och skräpade i skogen nere på lompis, den målade jag om och lämnade tillbaka till allmänheten igen. Jag har tänkt fortsätta med min bänk grej till sommaren igen, om jag snor övergivna bänkar eller bygger egna har jag inte bestämt mig för än. Men mer sittplatser i naturen ska det bli åt folket. 




Balkongen

Vilken skön känsla jag fick idag, stövlarna åkte på då det slaskade till sig ordentligt idag. Jag fick sån inspiration av takdroppet att jag började skura balkongen, snart kan man börja sitta där ute igen och dricka kaffe. Jag har verkligen längtat. När man bor i lägenhet blir balkongen som ett extra rum, en riktig favoritplats. 



Min mysis

Efter några månaders uppehåll i dansen har vi nu de senaste måndagarna vart tillbaka i lokalen igen, och idag fick jag dansa till Takidas Better, en av mina favorit danslåtar. Man kan nästan dansa bugg till all musik, det behöver verkligen inte bara vara dansband. Att röra sig till musik är så fruktansvärt roligt och jag önskar fortfarande att fler skulle prova någon typ av dans. Det är aldrig försent.


Idag har jag burit upp mer av Ozzys saker på vinden och det börjar bli en sorglig syn där uppe, jag har nog tryckt på nån knapp som stängt av känslorna. Jag ser alla saker men jag tillåter mig inte tänka på vem de tillhört, det är lättast så. Ozzy vann iallafall priset för flest prylar när man dör, jag har haft en dille på sköna mysiga bäddar och filtar och varma kläder (som han ändå vägrade ha på sig). Han var sannerligen en riktig mysis, min mysis. 



Skidor & bowling

Vilken rolig helg vi fick, fredagen spenderades i bowlinghallen med jobbet då en kollega gick i pension. Jäklar vad kul det är att bowla ibland, kanske är det för att man har möjlighet att tävla.. det gömmer nog sig en tävlingsmänniska i mig. 


I lördags hoppade vi på våra klassiska skidor och åkte runt Ahlströmsspåret, jag räknade ut att det var 11 år sedan jag åkte där sist, det var när jag gick på bolki, och det enda ställe jag kände igen av spåret var platsen vars vi då förmodligen satt och fikade. Men vilket mysigt spår, jag älskar när man får den där känslan av att man inte är i stan. Nästa skidmål blir nog Ädnamvaara, jag har egentligen skidat dit hela barndomen men nu måste jag se det med mina vuxna ögon. 



RSS 2.0