Allt blev som jag inte hade tänkt

Jag är inne på min 4:e lediga dag denna ledigvecka och jag har både längtat efter den och vart lite bekymrad. På min första lediga dag kom jag på mig själv med att bara vandra runt i lägenheten med stress över att jag borde gjort något samtidigt som jag verkligen inte hade lust. Jag har ju aldrig vart rastlös på riktigt, jag har alltid haft mina hundar. 


Einar fick i November flytta till en bra familj i Norge, en familj som redan hade två av hans kullsyskon. Det var svårt för mig att ha två hundar själv, och det var nästan omöjligt att få hundvakt till två. Och hundvakt är något som jag behöver många helger när jag jobbar som jag gör. Jag hade planerat att leva ett långt liv tillsammans med Ozzy, men han blev inte ens sju år. 

Det är nog svårt att förstå hur otroligt hemskt det är att förlora sin hund, det var en mildt sagt traumatisk dag den där 15 februari. En helt vanlig onsdag slutade med stora tårar, panik, chock, ångest och allt där till. Jag begriper fortfarande inte hur ett vanligt glädjehopp kunde göra honom totalt förlamad på sekunden. Enligt veterinären fick han akut diskbråck. Att ta beslutet att låta honom somna in var inte så svårt då veterinären sa att hans chanser var väldigt små. Men att få ut orden ur munnen tog några timmar.

Nu finns han någon annan stans, och jag saknar honom så sjukt mycket. 




Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0