Jag har överlevt kursen, det är märkligt hur jag alltid skrämmer upp mig själv inför nya saker. Men ändå får jag alltid den där "det var ju inte så farligt"-känslan efteråt. Vilket ju är bra, men det är så onödigt att jag flera dagar innan börjar tjorva med att oroa mig. Men det är så jag är, det är väl bara att acceptera. Alla är inte lika bekväma i förändringar eller nya situationer, så är det bara. Där emot har jag väl andra egenskaper som är bra, jag är till exempel väldigt bra på att lyssna.


Jag har dock alltid några eftervärkar, en ångest över att jag antingen sagt för lite eller att jag sagt för mycket. Jag lägger helt enkelt för mycket vikt i det jag säger att jag kan grubbla länge över hur jag kan ha uppfattats. Jag är ju väldigt medveten om det här nu så jag har lärt mig hantera detta. Och det är genom att skita fullständigt i att det alltid finns någon som vill missuppfatta eller tolka en fel. Man kan inte bli omtyckt av alla, att bli omtyckt av alla är lika lätt som att försöka att inte bli träffad av en enda snöflinga när det vräker ner lovikkavantar. Och om man alltid ska försöka springa mellan de där förbannades flingorna så är man inte ens sig själv längre, det blir bara väldigt löjligt.

Men nu är det fredag och en helg i huset börjar nalkas, ikväll ska vi laga tacos och skeda i soffan. Samt köpa massa karra ifall det kommer bus- eller godiskids och knackar på dörren. Vi har infört en regel att vi inte får göra något projekt på fredagar, då det är som bäddat för missuppfattningar och dåligt tålamod efter en lång arbetsvecka och för lite sömn.


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress