Ibland svävar jag in på Underbaraclaras blogg och denna gång fångade hennes inlägg En annan riktning mig. Hon skrev helt enkelt om avundsjuka. Vid intresse så kan ni ju leta fram inlägget ☝🏼☺️

Och såklart började jag tänka mig in i min egen situation och liv.. 💭

Och jag kom fram till att faktiskt inte jag heller känner nån avundsjuka (inte på det sättet att jag blir missunnsam) OKEJ, mysiga familjemornar tycker jag dock verkar svin mysiga, men det är väl något som dyker upp för mig med så småning om på nåt sätt 🤷🏼‍♀️ 

Men förut, för flera år sedan, kunde väl resor göra mig lite avundsjuk möjligen. Kanske även nya bilar. Men jag har ju fattat att många (inte alla) finansierar sig med olika lån eller andra åtstramade budgetar just för att kunna haffa dessa intressen. Vilket inte är något jag är beredd att göra (liksom spara järnet för en veckas strandhäng) Och jag har fattat att jag inte är en STOR RESARE för den delen heller. Och att det inte är smart att byta bil om man redan har en bra. Och det här med RESOR var något vi faktiskt fick bolla lite med när vi köpte hus, det blir helt enkelt inte att resa utomlands speciellt ofta (det finns andra prioriteringar) men det offrar vi så gärna när våran vardag istället blir NAJS SOM FAN. 

Karriärer gör mig inte heller avundsjuk, jag väljer ju liksom själv vad jag vill göra. Och stora vänskapskretsar hade jag ändå aldrig klarat av att "ta hand om" om man säger så. Det är lite för stimmigt och jobbigt för mig.

Så helt enkelt är jag otroligt nöjd så som det är, och som jag faktiskt sett till att det blivit 🙏🏼

Men det bästa är att vara ÄRLIG med sin avundsjuka, varför inte säga rakt ut "Vet du, jag är SÅ avundsjuk på dig när du har fått det där jobbet" exempelvis. Det gör att avundsjukan blir "finare". Det är ett mycket bättre alternativ än att vara den vännen som inte säger ett ord när det gått bra för kompisen eller någon annan. Och det är mycket bättre att vara ärlig istället för att vara den som INTE säger "grattis" när någon tillexempel har fått sitt körkort eller köpt sig en lägenhet.

Jag hoppas ni förstår vad jag menar, missunnsamhet har jag märkt hos vissa och en del tillfällen minns jag fortfarande 10 år senare.. Det är inte vänskapligt att sura ihop och tro att man själv inte har ansvar för hur det går i Det egna livet.

(null)



Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress