Skådespel & ÄKTA vänskap

Jag är så himla glad över våran lilla walk-in-closet, den är perfekt och rymmer allt som vi behöver. Den är prydlig och välgjord, och den visar upp min organiserade sida väldigt bra. Jag blir stolt när jag går in där. MEN..

Jag tänker alltid på Pernilla Wahlgren där inne, med en liten känsla av ångest. Jag lyssnar nämligen alltid på Skäringer och Mannheimers podcast (jag vet att jag har nämnt det flera gånger förr), de kommer med nya avsnitt varje måndag och jag ser alltid till att lyssna på dem under tillfällen då jag verkligen kan koncentrera mig på vad de säger. Men när jag höll på att renovera garderoben så ägnade jag otaligt många timmar i det lilla utrymmet att Skäringer och Mannheimers podavsnitt inte räckte till. Jag klickade då igång Pernilla Wahlgren och Sofia Wistams podcast, jag tänkte att det skulle vara intressant att höra ytterligare två äldre kvinnor prata om livet. Avsnitten löpte på efter varann medans jag rev tapet och målade taket, och jag kan lättast förklara mitt mående efteråt som en riktig pms depression men också som en liten kris.

(null)

Pernilla Wahlgren verkar ha ofantligt många människor omkring sig som ÄLSKAR henne, eller kanske "älskar" henne. Sofia hade lyckats knåpa ihop nästan ett helt pod-avsnitt med bara grattis hälsningar till Pernilla på hennes 50 års dag från människor som bara överöste henne med komplimanger och kärlek. Människor som använde de tre orden och bara öste på med fina ord och beröm. Det har aldrig hänt mig. Men skillnaden ligger nog i statusen. Jag ger inte status, men andra människor ger det, vissa människor ger det. Jag märker det så tydligt på socialamedier, att en del främst kommenterar andras bilder för att synas i en annan människas flöde, känd som okänd. Och jag SER det hela tiden. Det är ett sånt ytligt skådespel jag bevittnar hela tiden. Är det bara jag som ser detta? 

Det finns till exempel INGEN som i djupet av sitt hjärta kan välja 12 brudtärnor till sitt bröllop. För mig spelar DJUPA relationer endast någon roll, jag vill inte ha det där ytliga tråkiga "doppa jordgubbar i choklad med prosecco" relationerna. Jag vill ha torkatårarnaitröjärmen-skrattatillsjagstupar relationer. Jag vill ha TILLIT, jag vill ha genuina livsråd, äkta "jag är glad för din skull" känslor. En vän som ringer när det krisar, en vän jag kan ringa när det krisar. SÅDANA relationer vill jag ha.

Inget jävla svammel.

(null)




Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0