Bara FATTA

Igår kväll läste jag ut min ena bok och började läsa den här 👇🏼 som jag sett fram emot att få börja på. Och jag ska kalla mig sensitivt begåvad, det lät ju himla fint. Jag har en unik förmåga som 20% av alla människor och djur har, men som 80% förmodligen inte förstår sig på.

Jag har så många gånger fått höra "va inte så känslig" under min uppväxt, men det är ingenting jag kan rå för. Där emot kan jag i dagens läge använda mig av det på ett bättre sätt istället för att tex. börja gråta eller dra mig undan. Nu ska jag lära mig hantera detta.

Och det verkar nästan som att högkänslighet och socialfobi lätt går hand i hand, man blir väl en mycket mer försiktig individ när man hela tiden scannar av människors kroppsspråk.

När jag går in i ett rum med människor så läser  jag av alla känslostämningar, hur alla mår och vilka spänningar som finns medans andra kanske bara ser "oj vad mörkt det var här inne". Och jag måste förstå att alla inte är födda så uppmärksamma som jag är, och jag måste förstå att det faktiskt kan vara en otroligt bra egenskap. Även om det gör mig väldigt utmattad. Och det här kan ha gjort att jag känt mig ganska missuppfattad många gånger, det har gjort att jag inte förstått varför vissa människor gör som dem gör, och nu ska jag bara FATTA varför vi är så olika! Och göra det bästa utav det.

Jag har förut varit en öppen människa, med både med - och motgångar. Något som i vissa fall sedan har vänts emot mig. Av det har jag lärt mig, att bara för att en del inte pratar om sina motgångar så betyder det inte att de inte har några. Jag har även lärt mig att det bara är trasiga människor som attackerar en annan människas svagaste punkt. Jag ska aldrig attackera någons svaga punkt, jag ska aldrig attackera någon. 

Jag har blivit mer sluten, mer privat. De människor jag öppnar upp mig för har blivit mycket färre men det i sin tur kanske skapar djupare och bättre relationer.

Men nu ska jag läsa den här boken och bara FATTA hur jag kan hantera mig själv och alla känslor som bubblar omkring mig. 

Och det här är verkligen inte sista gången jag kommer skriva om det här.

(null)



Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0