Vilken latis som går där

OBS en drös med text!!

Men det är otroligt vad jag lärt mig att äntligen acceptera mig själv och hur jag lyckats förändra mig själv tack vare alla böcker jag läst och poddar jag lyssnat (har massor att rekommendera). Jag har alltid haft problem med mig själv, jag har som sagt haft en extrem social fobi och min självkänsla låg förut någonstans nere i avgrunden. Jag har nästan alltid velat umgås i en grupp om 3 för att kunna gömma mig bakom någon annans prat (något som är typiskt tjejer att INTE föredra). Jag minns speciellt när jag var yngre, då var jag så otroligt rädd för att säga fel så istället sa jag ingenting. 

Senare i livet vände det helt, då tog jag mig friheten att säga precis vad jag tyckte. Och fel kunde det bli - icket bra för min lättriggade ångest.

Tills jag landade vars jag är nu, på en medveten och fantastisk plats i mitt eget liv. (Skiter liksom i vad alla tycker, skiter i allt, men skiter inte i någon, bryr mig om alla, blir utmattad, men skiter i skitåsikter)

Det var så otroligt tankeväckande den dagen jag var ute och cyklade för några år sedan. Då jag hade cyklat långt, länge och i så många uppförsbackar att jag tillslut ledde min då 3 växlade damcykel upp för den sista backen. Och min första tanke var "pinsamt", att människor kanske åker förbi i sina bilar och tänkte vilken latis som går där. Men hur kan man döma någon så fort när man inte har någon aning om hur många backar människan faktiskt tagit sig upp för innan. Och så är det med hela livet, hur kan man döma någon på första intrycket när man inte har någon aning om vad människor har gått igenom, eller vad de för tillfället går igenom. Man måste försöka hoppa ur sin egen bubbla och försöka se ut från den andres. Och det gör jag hela tiden, och jag försöker verkligen agera därefter (anpassar mig) och slutligen blir jag utmattad (men sån är jag).

Det är så LÄTT för mig att under mina känslomässiga dagar välja bort socialt umgänge, och istället typ gräva i rabatten. Jag älskar kroppsligt arbete, jag älskar att vara kreativ, det finns liksom alltid en blomma att plantera om eller en dörr att måla istället för att träffa folk, men det är verkligen inte bra för mig (som även har social fobi) att välja bort umgängen för ofta då det leder till att jag blir helt jäkla socialt handikappad av det. 

Jag behöver liksom dras ut, man behöver kasta ett lasso runt mig och släpa iväg mig, man behöver liksom bara plocka blommor med mig eller leta fina stenar så ska du se att jag kommer igång. Jag älskar fan naturen. Jag kan nog bli lite ringrostig av att enbart sväva iväg i min egna kreativa bubbla (men jag älskar den). Och kanske är det därför jag inte har en DRÖS med vänner, jag är säkert inte enkel. Men jag är baske mig GENUIN, ANALYTISK, FULL MED IDÉER och KUL.

Godnatt.

(null)


Kommentarer
Postat av: Johanna

Du är världens roligaste! Så glad att du är min vän 💘

Svar: Åh du är bäst 😘
Frida Bucht

2018-07-12 @ 21:14:44

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0