Den här veckan jobbar jag bara 5 skift då jag tagit ledigt hela helgen för en fest 😦

Ja, i vanliga fall tar jag inte ledigt för fest, men denna fest var lite extra speciell eftersom vi är ett gäng som inte träffats på ca 7 år (om jag räknat rätt). Och jag finner det extremt intressant att få veta lite MER om allas liv och diverse annat som pågår just nu. För vi är just nu i en otroligt händelserik ålder (25-26) vars många gör väldigt olika livsval (barn, hus, studier, flytt, giftermål, separationer, stugbygge, husdjur osv). Det är liksom en fyrvägskorsning och många svänger åt olika håll, men det betyder verkligen inget dåligt. Jag tycker snarare att det är otroligt spännande 🙋🏼‍♀️ 😍

Med det sagt så är jag otroligt lycklig med min väg som jag valt, livet med Kristoffer, huset, stugan, och livet ute i naturen. Det kan inte bli mer rätt än så FÖR MIG. Och KIRUNA förstås, det är ju också ett val.

Vad har du valt? 🙏🏼

(null)


Jag har i några år nu kämpat med min socialafobi, mitt dåliga självförtroende, min skygghet mot människor och mitt kroppsspråk. Och jag har gjort otroliga framsteg helt SJÄLV. Jag har läst böcker, jag har lyssnat på ljudböcker, jag har letat information på nätet, jag har ÖVAT i verkligheten, jag har kastat mig ut i situationer jag verkligen velat undvika, jag har coachat mig själv i form av att jag haft en inre röst som ropat "kämpa för fan". Jag har helt enkelt varit min egen bästa tränare. 

Jag har under onsdag och torsdag varit på en 2 dagar lång kurs i Leda utan chefskap. Vi har fått spela så jäkla mycket teater inför varann, vi har fått stå framför alla och prata om något vi motiveras av, vi har fått öva på kroppsspråk, vi har fått "mingla" (att mingla kan vara det värsta jag vet), vi har fått ge var och en feedback, vi har övat på tammetusan allt som man skäms och är obekväm med. Men vi var 13 stycken på kursen och tillslut blev man bekväm i det obekväma. Jag menar, alla fick ju göra detta och alla var lika obekväma 😄 

Det jag ville säga var att DET HÄR ÄR PRECIS VAD JAG BEHÖVER (för jag är sjukt intresserad av kroppsspråk och beteenden). I verkligheten så flyr vi från det obekväma men på en kurs blir man verkligen tvungen att kasta sig ut på blådjupet utan simpuffar. Och tack vare det så utvecklas man 🤷🏼‍♀️

Och jag är sjukt tacksam över att LKAB gett mig möjligheten att gå en sådan här kurs, för jag kommer att ha användning av det i både jobb och i livet generellt 👏🏼 

(null)

Jag hade tänkt skriva om att vi firat mormor på hennes 77års dag och att min familj har åkt hem efter en veckas besök 👋🏼 och att min älskling kommit hem från byn och hur mycket jag ser fram emot min ledigvecka och att få mer tid med min snubbe 😍

MEN SÅ SLOG DET MIG ☠️ (detta handlar inte om min familj)

Är det bara jag som märker hur beteenden hastigt kan förändras bland människor beroende på vilken människa som träder in i ett rum? 

Jag märker detta HELA tiden. Och oftast blir det extra markant när det får en negativ påverkan, och jag får väldigt svårt att hantera detta fenomen. VAD FAN TOG DET ÅT DIG LIKSOM.

Människor som annars är lagomtrevliga kan snabbt få en "stöddigare", "obryddare" och "coolare" attityd än den annars brukar ha.

Och allra vanligast (enligt mig) så sker detta mest märkbart bland det manliga könet. Fråga mig inte vad det handlar om, men jag märker det klart och tydligt.

En annan liten iakttagelse jag gjort är att en lite "tjorvigare" sida av en person ofta kan träda fram om deras mamma är i samma rum 🤔 

(null)

Det är inte så att jag håller på att störa mig på folk, för det gör jag typ aldrig. Men där emot intresserar beteenden mig väldigt väldigt mycket. Även mitt eget beteende intresserar mig, jag forskar typ på mina egna underliga beteenden och känslosvallningar varje dag 😄 jag kan exempelvis få små mikroskakningar när jag pratar om något viktigt och känslosamt, min röst kan förändras när det blir riktigt seriöst och jag blir muntorr ibland när nervositeten kickar till 🤷🏼‍♀️ kroppen är verkligen komplex.