En ångest

Ja, att hitta anledningar till ångest brukar inte vara något problem för mig. Jag behöver inte ens gräva för att åter igen älta vissa saker.

För snart 2 år sedan omplacerade jag Einar, min 2 år gamla pinscherhane pga. ändrad livssituation.

Det kommer alltid att kännas som ett misslyckande. Jag har varit en sådan oeftertänksam människa i skedet då han skaffades. Jag önskar att han aldrig köptes, för det fanns ingen plan på hur hans liv skulle lösas vid en eventuellt ändrad livssituation. Och det är SÅ DUMT att inte ha en plan.

Han hittade ett hem tillslut, vilket inte var lätt pga. hans speciella behov. Och ja, det är klart att han saknades och att jag grät för mig själv när vi bilade hemåt från Verdal som ligger långt ner i Norge. Men FY FAN vad jag känner mig som en dålig människa över detta ännu, och för alltid.

Har jag ens rätt att skaffa en hund i framtiden? För jag vill ha en, samtidigt som jag verkligen inte vill ha en. För jag vill inte behöva se en till hund somna in, och jag vill inte se en till hund i backspegeln. Jag vet inte.

(null)


Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0