Känner mig lite dränerad, vilsen och sånt där. MEN DET ÄR LUGNT. Det är sääääkert svårt att förstå sig på mig. Jag har ju sagt förut att jag ibland önskar att jag också bara flöt med som många andra, att jag var en person som varken reflekterar eller bryr sig om så värst mycket. (obs! Inget fel med det)

Men jag är inte en sån person, här ska det reflekteras, studeras, tolkas, utredas, utvärderas, analyseras, examineras, kartläggas, förstå sig på, hitta anledningar och där tog orden slut trots att jag hade velat fylla på med mer. Men ni fattar förhoppningsvis vad jag menar.

Alltså det har sina fördelar & nackdelar med att vara högkänslig. Men i stunder då jag mår lite sämre av olika anledningar så gör detta mig ännu mer LOW. Och i dem stunder då jag känner mig HIGH ON LIFE så gör detta mig ettrig som attsingen, och energin känns oändlig och jag vill typ bara rädda världen men i självaste verket kanske jag provocerar annat folk genom att jag visar upp allt jag gör. Och jag visar allt BARA FÖR ATT JAG HELT ENKELT VILL dela med mig, och inte för att glänsa över någon annan.

Alltså jag har de senaste två åren börjat VÅGA ta mer plats, förut var jag nästan rädd för att märkas av. Nu hör jag av mig till folk, jag tar för mig och jag säger vad jag tycker även fast jag är rädd att bli nekad eller för att "klampa på". Jag brukar ofta referera mina tankar om mig själv med hur man piffar sitt hår. Och nu tänker ni WHAT?

Men har ni nångång tittat på när någon piffar sitt hår? Håll med om att man upplever att personen puffar och puffar och drar och flyttar nåt strå utan att det ens gör nån som helst skillnad, men i deras ögon så gör dessa små puffningar MYCKET (Det sitter i huvudet helt enkelt).

Så tänker jag om mina egna tankar om mig själv, man (jag) tror att dessa "puffningar" märks av men ingen annan märker nångon skillnad. Helt enkelt så tror jag att jag tränger mig på, eller är jobbig. Men i självaste verket är jag kanske inte det. Likt "puffen" så är det icket märkbart. Precis som dem sista duttarna med sminkpenseln inte gör någon skillnad. Det sitter bara i mitt huvud.

Men min analys av att ha studerat när andra puffar sitt hår har iallafall gjort mina hårfixningsrutiner effektivare för jag vet att alla dessa puffar inte gör ett skit för frillan. Men ja, det var ju inte dit jag ville komma. Det jag ville säga var att jag nog alltid bara trott att jag varit ivägen och ointressant - att det sitter i mitt huvud, men jag undviker nu att puffa håret och jag ignorerar tankarna om att jag skulle tänkas vara ivägen (och ointressant).

JAG KÖR PÅ. Och om jag är jobbig så vet ni att jag redan oroat mig över det, men även att jag försöker strunta i det.

(null)









Emma P

Du gör ett jäkligt bra jobb med din personliga utveckling, creds till dig!

Svar: Men tack 🙋🏼‍♀️
Frida Bucht

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress