Förut har jag lyssnat på mängder av dokumentärer under mina arbetspass (p3 dokumentär), jag var specifikt nyfiken på dokumentärer som handlade om olika typer av tragedier. Men det senaste halvåret har jag enbart kunnat lyssna på peppiga podcaster, liksom bara uppåttjack. Och det är verkligen inte så att jag är nedstämd eller deprimerad i mig själv, det är snarare så att jag mår så bra att jag inte vill låta något bekymra mig. Jag vill verkligen suga åt mig av allt det glada och positiva som finns. Jag vill höra när människor klagar över SMÅ problem, när människor delar med sig av bilder dem har i huvudet och andra ovanliga tankar. JAG VILL HÄNGA INNE I FOLKS TANKEVERKSTAD och suga åt mig deras tankar som till 90% går på repeat för dem. Vad tänker ni på? Visste ni det förrästen, att 90% av det vi tänker på är samma tankar som vi hade dagen innan?

Jag är väldigt lättpåverkad av sorgliga, tragiska och oroande problem. Jag har liksom hjärtat så ytligt att jag berörs av ALLT och det kan påverka mig i flera dagar. Och jag orkar inte hantera bekymmer när jag vet att min PMS ändå kommer att leverera det några dagar varje månad. Och jag vet inte ens om jag kommer kunna se "A star is born" när jag hört att en del gråtit i flera dagar efteråt, och även varje gång de hör låten 😳

Jag har tyvärr tappat rutinen att anteckna i min humördagbok, men jag ska köpa mig en fin 2019’s almanacka och börja dokumentera igen så att jag kan ligga i framkant när hormonerna börjar jiddra med mig ☝🏼☺️

(null)

Tänk om vi kunde dela med oss av våra tankar till varandra mer frekvent? Kanske via våra bloggar? Kanske hade vi kunnat minska våra repeterande tankar ner till 80% iallafall, och kanske hade det fått människor att må bättre? 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress