(null)

Sen har jag tänkt på det här med min "hemmakärhet" (sätter bilder från hemmet såklart så att ni ska se hur jäkla behagligt vi bor så ni hajjar), det är ganska svårt att få mig hemifrån. Det är nästan ett UNDER att jag ens åker på jobbet liksom (skojjaaaa). Och det är väl klart att man ska få vara sån, jag har bara inte fattat att det varit mitt behov förut. Jag har ju alltid varit en hemmatjej, det är ingenting jag bara blivit. Men det är väl nu under dem senaste åren som jag börjat förstå MIG SJÄLV, poletten trillar ner. Högkänslig, hemmakär, ganska litet socialt behov, gillar att skriva, gillar ord, gillar människor jag känt länge, kan inte dölja mina känslor, gillar inte stora folksamlingar och jag kan icket ljuga 🕺🏼 

Kort och gott så vet jag nu mer vad jag kan hantera ☝🏼 och vad jag behöver när det blivit för mycket.

Jag älskar tydligen Ikeas Ivar-skåp 🤭 vi gillar att ha väggfästa möbler, det känns luftigare och städningen blir enklare 👌🏼

(null)


Nä, men jag tror att hemmiljön är OTROLIGT viktig för allas mående även fast man inte intresserar sig av inredning. Alltså ALLAS mående. Om jag ska dra en jämförelse så kan man ju säga att träning är bra för ALLA (även för dem som inte tränar pga. att intresset inte finns) 🤷🏼‍♀️ träning påverkar måendet positivt såklart. Alla mår bättre med ett bra hem, alla mår bra av träning. Hajjar ni?

(null)


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress