Jag har lagt ner, jag pratar aldrig skit om mig själv nå mer. Jag nedvärderar inte mig själv, jag pratar inte högt om mina komplex och jag försöker inte göra mig dummare. Jag vill bara lära mig att älska ALLT med mig själv. Hur svårt ska det va? 😳

Jag vill ändå slå ett slag för detta ☝🏼 Att hylla sig själv istället. Klappa dig på axeln, använd inte ord till dig själv som du aldrig skulle säga rakt ut åt någon annan.

Fan vi måste ta hand om oss, om ingen annan klappar oss på axeln så får vi själva göra det åtminstone. Tänk på allt det positiva, och grotta inte ner dig i det som du är mindre bra på. Fan också, vi måste ju få misslyckas och göra fel utan att vi piskar våra egna fingertoppar. 

(null)

En del människor lyckas verkligen med att bli omtyckta av alla, och jag har funderat SÅ MYCKET ÖVER HUR DEM BÄR SIG ÅT. Är dem mindre privata? Är dem bara extra tydligt brydda om andra? Lägger dem saker på minnet vilket gör att andra personer känner sig speciella? Är dem totalt oegoistiska? Är dem helt åsiktsbefriade? Är dem mer accepterande? Jag vet inte 🤷🏼‍♀️ Men dit någonstans vill jag också komma, och det är väl en bra strävan? Om alla hade kämpat för att bli en bättre människa/vän/familjemedlem/kollega så hade ju världen blivit en mjukare plats 🙋🏼‍♀️

Men vi måste börja hos oss själva 🤲🏼
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress