Jag har tänkt på det här med att lära och att lära ut. Liksom, varför ska man bli upprörd för att någon inte kommit till insikt med det man själv kommit fram till? 

Jag tänker att man måste acceptera att alla lever och gör olika, men att man kan inspireras av varandra och plocka ut dem bitar som kan passa en själv. Istället för att störas av att andra inte fattar det man själv fattar, så kan man väl lära ut av det man själv lärt sig.

Ibland är jag rädd för att mina åsikter gör någon annan stött, men varför väljer någon att bli stött när man istället kan acceptera skillnaden eller vänligt informera varann om varför man kommit fram till en annan slutsats? För jag skulle verkligen lyssna.

Jag får känslan av att många blir frustrerade av tankeskillnader, istället för att åter igen VÄNLIGT upplysa eller informera om ens egna. Som sagt, jag vill gärna höra om andras tankar. Jag kan enkelt ändra åsikt när en klok människa delat med sig av sina reflektioner. Men jag kan även stå fast vid mitt ursprungliga tycke. 

Jag lägger ingen tanke i att andra tillexempel valt att leva sitt liv på ett annat sätt än mig, eller att jag lever ett annat liv än någon annan. Att någon väljer att gifta sig före man skaffat barn, eller att någon skaffat barn innan giftermål. Eller att någon valt att aldrig gifta sig, eller aldrig skaffa barn. Att träna eller att aldrig träna. Att jobba eller att icke jobba. Att leva själv eller att leva med någon. Att skaffa orm eller att skaffa hund. Att äta kött eller att vara vegan. Jag tycker att alla får göra precis som dem vill utan att jag blir stött av deras val och åsikt om det.

Kan vi inte informera varann?

(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress