JÄVLAR vad man kan utvecklas om man vill och om man hittar metoder för det. Jag har tillexempel varit en otrolig tidspessimist för några år sedan, något som gjort att jag kan ha skippat många idéer pga att jag trott att tiden inte räckt till.

Men idag såg jag ett tydligt resultat på att jag blivit en normal tidsmänniska, varken pessimist eller optimist. Finns det något där emellan? IALLAFALL, idag har jag på mina 4 fritidstimmar lyckats äta lunch, cykla till Johanna och hälsa på, cyklat hem igen, satt mig för att sola, började rusta upp min damcykel som nästan hade platta däck, lyckades koppla av för att sedan cykla till jobbet i LAGOM TID utan att komma dit en evighet för tidigt. DET TYCKER JAG ÄR UTVECKLING. Den gamla tidspessimisten i mig hade kanske hunnit pumpa luft i däcken, känt mig stressad och sedan cyklat alldeles för tidigt till jobbet 🤷🏼‍♀️

Med detta resultat vill jag hävda att ingen är en omöjlig patient? man kan helt enkelt bli nåt annat 👋🏼☺️

(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress