Hallå hallå!
 
I lördags stod vi på startlinjen på Bodenloppet, 40km, ett av flertalet seedningslopp inför Vasaloppet. Vi lyckades flåsa oss fram till startled nr 8 av 10 inför Vasan, vilket vi känner oss väldigt nöjda med. Faktum är att loppet gick långt över våra förväntningar och att vi nu vet att alla våra tidigare mil har spelat roll. Det väcker liksom ett större intresse till liv, och allt inom skidåkning känns genast roligare.
 
Vi ska dock inte köra vasaloppet på nån viss tid, vi ska njuta, smaka ordentligt på blåbärssoppan och försöka uppleva allt sida vid sida om varann, jag och Kristoffer.
 
Månaderna går och det är till och med ljust ute nu när jag stämplar ut på arbetsplatsen, ni anar inte hur mycket det gör för mig! Den här mörka perioden har känts som att jag sprungit i en mardröm, ni vet säkert den känslan av att man inte kommer någon vart. Jag har verkligen inte varit mig själv på flera månader och jag tror att det här med att byta jobb och arbetstider har skakat om mig totalt. Vem är jag ens längre? Vad vill jag egentligen och vad är bäst för mig?
 
En annan effekt jag märkt av är att jag ofta känner mig socialt utmattad, jag är inte van vid att omringas av så många människor hela dagarna. Jag har ju liksom tidigare kunnat traska omkring ensam, och kunnat träffa folk när jag själv har valt det. Det är verkligen inte bara att slänga in mig i dessa sociala situationer utan att det blir nån typ av effekt av det. Jag var liksom förberedd på att alla rutiner och ickerutiner skulle få en chock, men den sociala biten hade jag aldrig kunnat väja för. Jag är liksom en silverfisk i ett tänt badrum som inte har ett avlopp att fly till. 
 
Det var väl allt jag hade att säga för den här gången, 17 dagar kvar till Vasaloppet. Ha det gött!
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress