Jag vill så gärna fylla min blogg med fina bilder och en bra inblick hur det kan vara i en vanlig knegares liv. Jag inspireras mest av vanligt vardagsliv, om jag själv får välja. Jag vill ta till mig av andras överlevnadsknep, vardagslyx och fångadagenögonblick. Jag vill aldrig bli hemmablind i mitt eget liv och jag vill vara mer påhittig än vad jag är nu.
 
Jag vill trivas med att göra alla måsten, jag vill kunna njuta av att jag städar, lagar mat eller skottar gården. Den här helgen har jag försökt känna det fina i alla ögonblick, försökt tänka att jag faktiskt är ledig, att jag väljer vad jag gör och att det är livet som pågår hela tiden. Det är dessa vanliga dagar vi har mest utav i våra liv, och dem har ju givetvis också sin charm. Men ibland tappar man fokus, och behöver putsa sina brillor för att bli mer ödmjuk och tacksam över allt man åstadkommit.
 
Idag visade sig solen, och det började kittla i hela min kropp. Solen har varit så efterlängtad. Kameran tog jag med under armen direkt efter frukost, dessvärre var båda batterierna nästan helt urladdade så jag hann inte fånga så många bilder på Februarisolen. Men jag stod där i snöhögen och kisade minsann, och det var UNDERBART.
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress