Du orkar, DU orkar har blivit mitt mantra i nedförsbackar när jag laddar inför nästa uppförsbacke.
 
Jag letar runt efter träningsinspiration, jag behöver peppa mig själv eftersom jag och Kristoffer ska åka vasaloppet i år. Vi måste nöta mil på skidorna och hittills har vi åkt mer än någonsin, men vi måste åka ännu mer. Vasaloppet är om några veckor, och jag har åkt många mil medans jag mentalt längtat bort från skidspåret. Jag har liksom inte känt nån glöd, och jag MÅSTE få tillbaka den där lusten och det där drivet. Jag måste påminna mig själv om varför jag gör detta. Om varför vi köpte biljetter från första början. Det är faktiskt ett livsmål som jag ska få uppleva, det ska ju bli roligt, och det ska bli något som jag senare hoppas att jag kan vara stolt över.
 
Men att träna inför vasaloppet är inte lätt när det ständigt är mörkt ute, när träning är ett måste, när man nötit ut varenda skidspår i Kiruna och när man krigar med sitt huvud hela tiden. All fritid går åt till att laga mat, åka skidor, göra hushållssyslor och att sova i tid för att sedan kliva upp och jobba till 15.50. Det är liksom inte så inspirerande. Faktum är den att jag känner att kroppen orkar, medans det mentala är något svagare. Är det musik som är trixet? Är det att unna sig presenter? Skall man ta med en nybörjare på spåret så man får känna sig lite bra? VAD SKA JAG GÖRA? Och direkt saker blir för seriösa så liksom dör all glädje för mig, därför blev jag aldrig något proffs på skidor när jag i min ungdom ständigt tvingades åka av min mor & far.
 
MEN! Det är inte bara pest, ibland känns det jävligt bra. Det roligaste jag vet i min lilla pågående skidkarriär är att få åka på spår som jag aldrig åkt på förut, och jag tror att anledningen är för att det är spännande, och för att min hjärna inte vet vad som kommer bakom krönet. I dagsläget, när vi nöter mil på Jägar 12:an så vet jag exakt vad som kommer "å nej, nu kommer den där backen", "Å nej, nu är vi bara halvvägs". Men det går inte att åka från Kiruna varje helg för att få åka på (för mig) nya spår.
 
Så, nu vet ni vars jag håller hus. Vi nöter mil och dricker saft på skidspåren med pannlamporna på. Men det kommer att bli bättre, vi får ju faktiskt 10 minuter mer dagsljus varje dag, snart är solen här och jag vet att jag kommer att blomma ut direkt jag får smak utav det.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress