Jag tänkte försöka skriva och ventilera lite om det rådande läget, om corona förstås.
 
Jag har svårt att ta till mig information och begripa allvaret, mycket är fikarumssnack, information som gått från mun till mun, vars vissa ord fallit bort och andra ord tillkommit, likt allt snack som kan spridas, som i slutändan blir som viskleken. Nu menar jag givetvis inte att någon sprider falsk information, jag menar att mycket kan ändras efter vägen och att jag genom livets gång lärt mig att sålla mycket. Eller åtminstone vara lite källkritisk.
 
Jag oroar mig mycket för mina gamlingar, för farmor 80, farfar 84, och mormor 79. Jag vet att om de blir smittade, så är oddsen väldigt små för goda nyheter. Jag tänker på dem hela tiden och jag blir rädd av bilden att förlora dem på grund av detta.
 
Samtidigt, utan att vara minsta hänsynslös eller oförstående mot alla som blivit drabbade ekonomiskt pga varsel, bristen på kunder, blivit av med leverantörer och allt som kan hända. Så måste jag vara optimistisk och säga att detta kommer att gå över, det kommer bli ett år vi minns. Vi kommer ta oss ur det, och kanske med en insikt om att det enda viktiga i slutändan är basic survival - mat, toalettpapper och att hålla oss friska. För vi är så van vid våran lyxkonsumtion, och kanske behöver vi dra oss tillbaka och förstå hur lättillgängligt allt vi kan tänkas vilja ha faktiskt är. Vi skall icket ta något förgivet.
 
Och för alla som är hemma i karantän, passa på att läs böcker, återuppta det där handarbetet, laga mat, baka bröd, koka en termos med kaffe och besök den där grillplatsen du alltid tyckt sett mysig ut, hör av dig till dem du aldrig hinner höra av dig till (via telefon), framkalla bilder, sminka dig dramatiskt, ta en bastu och lek med barnen.
 
Själv, för våran del, fortsätter våra arbeten än så länge. En viss påverkan har vi såklart stött på. Men vi är friska, vi håller oss borta från för mycket folk, vi tvättar händerna och försöker följa med i alla presskonferenser och lyssna på arbetsgivarnas rekommendationer. 
 
Men det är läskigt, och jag lider med alla som har ont i magen av det som pågår just nu. Men kämpa, och våga be om hjälp.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress