Nine to five

Men att det är svårt för mig att höra av mig och hälsa på människor regelbundet. Jag jobbar 5-skift vilket innebär att jag i många fall jobbar när andra är lediga, är ledig när andra jobbar, sover när andra är vakna, är vaken när andra sover.

Sen ska jag ju tillägga att jag får mycket tid utan Kristoffer när jag jobbar helg och eftermiddagsveckor, vilket gör att jag prioriterar han först och värnar nåt extremt över våran tid tillsammans.

I vanliga nine to five- jobb så träffas man varje dag efter jobbet, sover med varann varje natt, har möjlighet att vara med varann varje helg osv. Och då kan jag tänka mig att man har en annan syn på att göra saker på tu man hand. Vi där emot är ifrån varann mycket redan som det är 👀

Men nu har jag gått på ledigvecka 😍 och jag ser fram emot att laga makaronilåda för första gången, sy upp våra 6 gardiner i sovrummet, dricka en långsam kaffe framför nyhetsmorgon, dra ut och springa och att bara få ösa omkring som jag brukar göra 😆

(null)


Det har hänt nåt

Hur jäkla glad, lycklig och PMS:ig jag än kan vara så händer det saker inom mig hela tiden. Jag förändras, blir tryggare, blir gladare, säkrare, får bättre självkänsla och självförtroende för VARJE dag som går (givetvis med lite svackor ibland). Det är inte bara håret som blir längre och kondisen som blir bättre, det händer liksom mer än så.

Jag börjar hitta min plats, min röst, min vilja, MIN GREJ helt enkelt. Och kärleken till Kristoffer bara växer hela tiden, i samma fart. Och jag blir lite rörd av det, hurdan jäkla tur var det inte att han & jag träffades på den där balkongen för mer än 2 år sedan. 

Jag ville bara säga det 🙌🏼

(null)


Jag ska bara vara mig själv

Alltså man får tycka att jag är hur udda som helst, för jag ska bara vara mig själv - rakt av. Jag ska inte censurera eller filtrera mig, rätta mig efter ett led eller flyta med strömmen (om det inte är vad jag tycker)

Om jag inte kan hålla "normal" ögonkontakt med andra människor så är det väl skit samma. Huvudsaken är väl att jag inte blundar och pratar iallafall. Och om samtalsämnet dör ut så får det väl bli tyst en stund. Och om ingen skrattar åt mitt skämt så är det väl trist för dem. 

Nä, detta är JAG. Jag är jätte svamlig och konstig, och ibland får man säkert skämmas i mina vägnar men vad gör väl det? Jag är ju ingen elaking. 

Och jag har märkt att jag verkligen gillar dessa udda & annorlunda människor. Alltså snällt folk, men som är lite knasiga på ett jäkla härligt sätt. Jag älskar sånt. Meeer knasigt folk, inte trög & korkad, men knasig, ärlig, skön och avslappnad. Fy fan vad livet blir mer intressant med människor som bara är oförstörda. Och med det menar jag att FÖR många människor har tappat sig själv för att passa in och för att bli omtyckta av alla. DET FUNKAR INTE SÅ, det är därför så många människor mår dåligt. 

Fan relax liksom, bjud på er själv, skratta åt er själv, skratta med andra, ta ett glädjeskutt om känslan faller in eller sjung om rätt låt spelas på radion. 

Och nä, jag vill inte vara den där personen som alltid bara ska kleta på en massa jäkla visdomsord och sen icke leva som jag lär. Nu känner jag så här, punkt slut.
(null)


Nörda ner mig

Jag vill göra sååå mycket, skapa, fixa, rusta upp, måla, renovera, bygga om och bara få utlopp för all jäkla kreativitet. Det liksom bara bubblar i mig. 

Det bästa är att jag har ledigveckor, då kan jag verkligen nörda ner mig i små detaljer med gott samvete och utan stress. Det ska faktiskt bli skönt på ett sätt att bli insnöad om några månader, för då jäklar ska jag köra stenhårt på insidan av huset 💪🏼🖌

Jag har en sån längtan efter att få göra om tvättstugan. Tänk er klinker på golvet, tre rena betongväggar och en kaklad vägg vars bänkskivan med handfat och maskinerna står placerade 😍 det kommer bli ett roligt projekt.

(null)


Husköpet

Nu har vi bott strax över 1 år i huset, 1 ÅR! Och jag är bara så LYCKLIG som köpt hus med Kristoffer. Vi är liksom rörande överens om hur vi vill ha det och hur snabbt vi ska göra om det som vi vill göra om och även hur mycket pengar vi vill satsa varje månad.

Jag tror att lika förväntningar är en otroligt viktig ingrediens för ett lyckat husförhållande. Det kan säkert bli många skavsår i relationen om man är på olika plan. Till exempel så kanske inredning inte är så viktigt för den ena, medans den andra verkligen behöver göra om det till sin smak för att kunna trivas. Det är väl det bästa tipset jag kan ge, PRATA med varann ordentligt. Var har ni för förväntningar, önskningar, budget, tidsplan, inredningsstil och ansvarsområden? (Läs "omgiven av idioter" så att ni kan lära er förstå varandras olika personlighetsdrag)

 
Fråga er själva varför ni vill köpa hus. Är det för utrymmet? Bara för att ta steget vidare i relationen? Vill ni ha ett gemensamt projekt? Bara slippa bo i lägenhet? Eller tycker ni bara att hushållssysslor känns jäkligt kul? För det är en belastning också, jag tror att problemlösning och en någorlunda kunskap är ganska så viktigt.

Men om ni är säker, KÖP 🙋🏼‍♀️

(null)



Ekonomi ❤️ och tips ☝🏼

Jag har de senaste åren ÄLSKAT att vara ekonomisk, med det menar jag med klartext att inte slösa pengar på onödiga saker. Jag älskar noggrant genomtänkta inköp, älskar att efter en lång väntan tillslut få köpa det jag länge velat ha (vilket betyder att jag kommer älska saken lääänge, vilket betyder billigt i längden) Det är ren eufori att använda upp varenda droppe i cremefraiche burkarna som vi köper hem (HATAR att slänga mat, slänger typ aldrig mat, blir väldigt besviken på oss ifall det sker) Jag älskar att handla mat på tisdagar för då är det 5% rabatt på Coop vilket jag räknat ut att vi med våra storhandlingar totalt sparar 2400kr/år på att göra (alla pengar räknas 💪🏼)

(Ett spartips från mig är att jämföra alla inköp med timmar på jobbet, vi säger att du tjänar 100kr/h och köper en highlighter för 300kr, det är alltså 3 ARBETSTIMMAR för bara en highlighter) ☝🏼
 

Vi köper bara led-lampor, vi använder oss även av lampor med skymningsrelä utomhus och lampor med rörelsesensorer. MEN jag hatar nedsläckta hus så när vi är hemma ska fönsterlampor lysa i alla rum för det ska fan vara MYYS! 

Jag älskar att hitta billiga alternativ i inredningsvärlden, här om dagen hittade jag en superfin och bra vattenkanna på Jysk för 55kr till exempel👏🏼 men när det kommer till matprodukter så tar vi sällan hem det billiga alternativet (oftast är dessa produkter utfyllda med svammel för att kunna hålla lågt pris)

Jag älskar återbruk, älskar loppisar och att bara ta till vara på mycket av det jag får en bra känsla av helt enkelt. Men jag är ingen person som sparar eller samlar på skit för jag avskyr fullproppade förråd.

Jag färgar och noppar mina ögonbryn själv, vilket jag sparar 300kr/månad på (alltså 3600kr/år) FATTA va cash 😱

Och så pantar vi våra burkar, jag tycker det är vårat förbannade ansvar att lämna in våran pant för återvinning. Och det är enligt mig superlöjligt att tycka att det är pinsamt, det är inte pinsamt, vi måste ta DÖD på den åsikten och panta mera!

OBS! Ekonomisk betyder INTE snål! Jag snålar aldrig, jag SLÖSAR där emot inte.

(null)


Som klistrad

Alltså åååh vad jag tror att jag hade gillat att göra youtubefilmer, har typ alltid klippt ihop filmer i mitt eget huvud. Fastnar liksom framför Therese Lindgren hela tiden och det ser så jäkla kul ut! 

Det finns såå mycket som jag hade velat dela med mig av, massor med bra tips, visa typ när jag målar & tapetserar, pysslar och donar, städar och inreder hemma. Hade själv viljat följa nån som gör det jag gör till vardags 🤭

JO Helene torsgården är också megahärlig att se på, även de gånger hon bara filmar hennes dagar och när de projekterar i huset. Sitter som KLISTRAD i telefonen när jag ser detta, att det kan vara så kul att se hur nån lever liksom. SÅ INTRESSANT.

Och jag ska tillägga att jag dock inte gillar program som Laila land, familjen Wahlgren och liknande! Det är för tillgjort framför kameran för min smak och alla aktiviteter är för planerade 😷👎🏼

(null)


Social fobi, JAG SER ER

Jag får ju som sagt så lätt ÅNGEST. Och det kan bero på väldigt många olika anledningar, och ibland vet jag inte ens varför. Men ofta uppstår ångesten av rädslan av att ha missuppfattats, råkat bli sedd för något jag inte är, av att ha misslyckats med mitt intryck eller liknande. Mycket av detta beror på min sociala fobi. Jag kämpar ju dagligen med att pusha mina gränser och det går faktiskt JÄVLIGT bra ibland. Jag växer sakta ifrån min fobi.

För er som inte fattar vad social fobi är så ska jag räkna upp saker som jag förut INTE klarade av. För att ni lättare ska förstå hur jävligt det är, och kan vara, att vara rädd för att öppna käften, vara rädd för att inte öppna käften, vara rädd för tystnad, vara rädd för kallprat, vara rädd för ögonkontakt, vara rädd för att säga fel, vara rädd att se nån bekant när man är helt oförberedd (tex. På en affär). JA, ni ska få se vad som har begränsat mig NÅ SJUKT mycket förut. 

Jag har fått riktig prestationsångest och nervositet inför en enkel fika med en kompis.
Jag har ibland avbokat träffar med vänner för att jag känt mig för ointressant.
Jag hälsade sällan på hos farmor & farfar/mormor & morfar för att jag inte visste vad jag skulle prata om. (Har ju alltid varit tvungen att planera mina samtalsämnen för att kunna träffa folk)
Jag har haft panik ifall jag skulle träffat mina kusiner/kollegor/vänners vänner/gamla klasskompisar/lärare/chefer osv. oförberedd på en affär eller liknande. (Har varit expert på att gömma mig bakom hyllor och på att "inte se")
Jag har haft svårt att prata med vuxna.
Att äta i samma bord som någon okänd har varit mardröm (Ett problem som fortfarande kvarstår)
Hälsa på bekanta på stan (ska man hälsa eller ej? Hör dem mig eller blir jag missad?)
Hålla en konversation med kollega/bekant under en längre tid. (Personen vill ju säkert krypa ur sitt eget skinn)
Ha ögonkontakt (jäklar vad jag flängt med blicken åt alla håll)
Och så har jag knappt kunnat prata med NÅN när jag varit osminkad eller känt mig ful.
Människor har slutat höra av sig för att jag aldrig hört av mig till dem (Jag har tänkt att om dem inte träffar mig, kan dem heller inte fatta att jag är astråkig och inte har nåt att säga)

När jag rabblar upp alla dessa otroligt panikgivande situationer så fattar jag hur långt jag kommit - ifrån det. Jag kan visserligen fortfarande låtsas att jag inte ser folk jag känner i olika situationer men det är oftast pga. att jag varken har tid eller lust för småsnack just där & då. Och så har jag stora problem med att äta bland folk jag ej känner, men det kommer jag nog aldrig att bli kvitt med.

Förstår ni hur jobbigt det är att leva så här? Jag har levt så här i så många år, blivit utsatt för alla dessa svårigheter varje dag, flera gånger om dagen och jag har inte kunnat hantera dem. Jag har handlat mat så många gånger och träffat bekanta som jag inte kunnat undvika att småprata med och sen har jag kommit hem med fel mat från affären för att jag efter pratet har tappat skallen helt, eftersom jag bara funderat på "vad fan var det jag sa?" Och en gång har jag till och med gått till en annan mataffär när jag vid ingången såg en person som jag kände 😱 men den dagen insåg jag att jag hade PROBLEM på riktigt.

USCH!! Jävla fobi. Den har fan ställt till med för mycket elände och självplågeri. Jag har inte haft nån chans att visa vem jag verkligen är. Jag är så oerhört ledsen över detta, och jag VET att det finns så många där ute med samma problem. 

Och JAG SER ER, ni gömmer er precis som jag gjort. 

(null)



En helg i det fria

Efter flera hemska veckors slit hemma på gården kunde vi ÄNTLIGEN åka iväg och jaga älg. Jag hade svårt att ta in det, där smög vi i skogen, helt ångestfria och helt lediga ifrån jobbet. Helt jäkla FRIA. Det enda vi behövde koncentrera oss på var hundskall, skogsfågel och älgar. 

Och vi har sett så mycket, jag älskar fan naturen. Ett gäng skogsripor flög förbi oss, en ripa snuddade med vingen i Kristoffers mössa. Och en annan ripa landade två meter framför oss helt oventandes om att vi också var där.

Man bara är. Det spelar fan ingen roll om man är ful, snygg, har socialfobi eller är superpoppis. Skogen bryr sig icket ❤️

Jag hade med bärplockaren hela helgen och det var verkligen inte mycket lingon i skogen efter denna varma & torra sommar. Men jag fick en liter iallafall som jag ska råröra med socker (älskar ju lingon till maten) 😍

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Kvällsdepp

Fick uppleva döden idag, en stackars fågel flög stenhårt in i vardagsrummets ena fönsterruta. Jag var säker på att den skulle kvickna till i min hand, tills kroppen började bulta i några sekunder och livet i den lilla krabaten bara försvann..

Det var sån likhet med den 15 mars 2017, när Ozzy fick somna in vid mina armar. Det var så jävla hemskt att se livet bara lösas upp och lämna en kropp så mjuk och orörlig efter sig. Jag blev så jävla ledsen idag, jag rycktes verkligen tillbaka till Ozzys sista andetag och det gjorde så ONT. 

Vi begravde iallafall fågeln i skogen, alla fjärdar som fastnade i rutan tog vi också bort. Jag är en känslomänniska, jag kan inte hjälpa att jag har lätt till gråten. Men varför vill man alltid gömma den?

(null)


Det är så mycket

Det är så mycket som jag reflekterar över, så konstiga beteenden vi människor gör utan att vi tänker på det.

Sociala medier till exempel, vi kan kommentera massor med bilder till folk vi ej på riktigt känner. Men icket till dem vi känner. Vi kan följa människor vi aldrig träffat, men icket dem vi träffat/sett men som vi ändå "snokar" in på.  Vi kan likea en bild med 80.000 likes men inte på den med 23. Jag fattar inget. Det är som att det vi "likear" och kommenterar är våran reklam.  Man ska tydligen inte gilla det man gillar, man ska gilla det som ANDRA gillar. 

Men vad betyder en like då? Egentligen ingenting. På pixbox skulle man ha flest besök i sina album, på instagram ska man ha likes, på Facebook skulle man ha många vänner. Alltid är det nåt som ska vara status.

I skolan skulle man ha dyra märkeskläder och våga tjuvröka, man skulle spela trög och kalla alla för störd. "Va störd du e". 

Nu ska man ha ögonbryn on fleek, massa likes, highlighter, va kul & ha snygg frukost.

Äsch det bubblar med tankar igen. Fattar inte vad människan håller på med.

(null)

PS. Jag vet fan inte vilket parti jag ska rösta på, tycker dock att kvinnofrågan är viktig. Så jävla leds på att all kvinnosjukvård är så sekundär, hade männen fött barn hade vi haft BB över hela jävla landet och en ordentlig jävla intimsjukvård. 

Sen är ju klimatfrågan jäkligt viktig också, men där ska vi inte bara rösta rätt, vi måste baske mig själva också GÖRA RÄTT.

Vilsen 🤦🏼‍♀️

DRÖMMEN

DRÖMMEN vore ju att hitta några härliga ärliga tjejer att hänga med ibland på förmiddagarna (det är liksom då jag har mest tid) och typ klottra med tusch på krukor och fläta varandras hår och dricka kaffe av olika slag och äta lite kex. Vara kreativ ihop liksom. Snacka avslappnat om allt och att dem ska gilla min kille så att man är som ett skönt gäng ✌🏼


Jag vill att min kille också ska få lära känna nån av mina vänner riktigt bra, jag saknar sådana relationer. Är det så svårt? Är mina drömmar ouppnåeliga? Jag vill bara VA MIG SJÄLV, och att andra ska VA SIG SJÄLV. Man behööööver inte tycka lika om allt, men man kan ju acceptera det också. 


Jag vill inte ha nån avundsjuk eller missunnsam människa i mitt liv. Jag vill ha nån som bryr sig om mig till max, och nån som jag bryr mig om. 


Jag tycker det är en jäkla brist på ÄKTA vänskap, vad fan spelar 10 vänner för någon roll om man inte litar på dem? 🚮


Sen vill jag fan att min familj också ska lära känna min polare, för min familj är fan så jäkla bra ♥️


En liten dröm från mig bara 💭


(null)


Varning för SKRYT

Men vet ni! Jag har ju såklart sprungit jägarmilen i torsdags, som jag tränat inför i ca 14 veckor lite halvt i smyg för att INTE ha större käft än mitt agerande. Men jag har bevisat för mig själv att min käft är lika stor som mina handlingar, om inte till och med lite mindre (brukar försöka att inte snacka så jäkla mycket pga. ÄR EN DOER) 

Hur som helst!! Den var SJUKT jäkla tung, med backar överallt. Grejen var ju som så, att det längsta jag sprungit inför jägarmilen har bara varit 6 km. Så att jag har iallafall bevisat för mig själv att jag tränat upp mitt klena pannben till en hyfsad fighter.

Tyvärr så blev jag förkyld på måndagen och var darrande orolig ifall jag ens skulle kunna ställa upp, men det ordnade upp sig hyfsat och jag kom i mål 💪🏼 en jäkla snuva ska baske mig inte få göra mig till en snackare som snackar 😤

Mitt mål var att komma över linjen på 59min 59sek, men slutresultatet blev 1h 1min och 23sek. Om jag inte är nöjd med det så kritiserar jag ju mig själv 🤷🏼‍♀️ 

(null)


Laga saker

Jag har nu bestämt mig för att verkligen börja LAGA saker, för vad är vi för nå människor som bara förväntar oss att allt går att köpa nytt?

Vi har inte obegränsat med resurser ☝🏼 dessutom impas iallafall jag av kreativa och händiga människor som hittar lösningar och sätt för att spara och bevara 💋
 

(null)


Kompissvartsjuka

Jag trivs allra bäst med mig själv som jag är nu, och har varit de senaste året - Det är svårt att dra gränsen exakt (detta gäller inte bara det ytliga, det gäller även allt jag skapat på insidan). Men det slog mig i bilen på väg hem från jobbet förra veckan, att jag är sjukt STOLT över mig själv. Det är en känsla jag inte känt i mina tonår direkt. 

Och jag strävar hela tiden efter att bli ÄNNU bättre, mot alla jag möter och mot mig själv. För jag har varit min största kritiker och undervärderat mig själv i flera år, jag har helt enkelt varit skit taskig mot MIG. 

Inte så konstigt att jag aldrig blommat ut. JAG MÅSTE TA FÖR MIG MER.

Men nu vill jag vill FATTA allt, förstå dem jag inte kan förstå och bara acceptera alla (som inte gör något ont mot någon såklart) och såklart acceptera mig själv. Jag är rolig, jag är snäll, jag är omtänksam och jag vill att alla ska må bra. Men dessvärre är det skitsvårt att lära känna mig, och jag tror att det har att göra med att det tar SKITLÄNGE för mig att anse att jag känner någon, och ännu längre innan jag börjar kalla någon för min VÄN. Och det har fortfarande att göra med att jag inte tycker jag är värd nån, och för att jag alltid tar flera steg tillbaka för att inte trampa någon annan på tårna.

För jag har upplevt SÅ mycket kompissvartsjuka (ett fenomen som jag tror bara finns i tjejvärlden) och jag vill inte råka stampa på någons "bästis" tår. 

Är det ingen annan som upplevt detta?

Tack vare denna jäkla svartsjuka så har jag i alla mina år bara låtit mig bli påverkad av någons svartsjuka och där av inte tagit för mig i kompisvärlden (jag tänker inte tävla). Och jag har ju bara förlorat på det egentligen, men så är det när man är högkänslig. Jag märker väl det som ingen annan märker.

Och nu är jag väldigt utlämnande igen, men jag vill faktiskt dela med mig av sånt man typ aldrig pratar om! ☝🏼

(null)


Det kommer ta några dagar

Å herre! Vilken helg, med bröllop och fest i två dagar långt in på natten (inte alls något jag längre är van vid 🙈) i lördags var vi i gång i exakt 12 timmar, inte konstigt att jag först kom upp från sängen vid 16-tiden dagen efter och Kristoffer vid 17.30 🙈

Åter till bröllopet, det var Kajsa och Samuel som gifte sig 🙌🏼 och jag är säker på att många vill ha det som dem tillsammans har. Kärlek av deras slag är så fint att se, och vilken trygghet det ska vara att alltid ha sin man eller fru vid ens sida genom livet. Det är ju drömmen.

Jag är jätteglad att jag fått delta på deras stora dag, och festen var helt otroligt välarrangerad. Vänner som höll tal som man blev berörd av, det var några som sjöng en sång och det var bara så fint 😍🙏🏼

(null)
(null)
(null)

(null)

(null)

Men nu ska jag återhämta mig från alla intryck i några dagar, jag vet inte varför min skalle inte klarar av att hantera sådana här grejer som alla andra. För mig blir det så mycket att ta in, att det blir blackout efter en viss nivå, och för att jag ska komma ihåg allt jag sett så krävs det några dagar innan jag greppat allt 🕺🏼

En grej

Har nog aldrig sagt det åt nån 🤔 men jag har i evigheter varit sååååå nyfiken på att skaffa tjurpiercing (det kallas säkert för nåt annat nu för tiden) Vet ej varför jag fastnat för det, men jag tycker det kan va jävla najs på en del kvinnor. 

Istället för att göra ett permanent hål i näsan så köpte jag en fake-piercing för att prova på liksom 🤗 Jag gillar det, men jag skulle aldrig velat ha människors reaktioner på mitt nya smyckestillskott. Om människor hade kunnat ignorera det så hade jag kanske övervägt att skaffa en piercing, iallafall för en stund. Men itället provar jag den lite för mig själv ibland, och känner in den liksom. 

Jag menar, ett ärr i näsan kan väl ändå inte synas?

(null)


En annan piercing som jag länge velat ha är en så kallad smiley, ni vet smycket som man fäster i strängen inne i munnen under överläppen? Jag tycker dem också är väldans najs. På kvinnor alltså. 

Kanske, KANSKE att jag skaffar nåt nån gång. Jag menar, en pirre kan man ju bara plocka bort? Värre är det ju med tatueringar 🤔

.. ett litet erkännande från mig bara 🤷🏼‍♀️

Nå jävla brows on fleek

Jag blir faktiskt provocerad när människor bara ska visa upp alla bra jävla sidor av livet! När allt är som ett möblerar instagramkonto, DÖTT och "perfekt" mainstream, "härligt underbart" FINNS det NÅT som är så OÄKTA som det? 

Jag söker fortfarande efter inspirerande konton att följa då de klassiska "influensers" kontona tar död på mig, på riktigt. Jag behöver ROLIGA människor, ej komiker, behöver människor som är jävla äkta och underbart VARDAGLIGA. Jag vill se snoriga barn, fula kläder, REAL LIFE liksom. INTE perfekta selfies i dagsljus eller Brows on fleeeeeek. 

Ska det va så svårt? 😩


(null)


I shoppingsvängen

Jag har varit på stan 3 gånger denna vecka och i en kontrollerad panik letat kläder till bröllopet som vi ska på i helg 🤗 (fatta att jag hittat ALLT på affärerna här i stan, jag har av nån anledning blivit lite anti att beställa kläder då jag tycker det är megasvårt)

Jag har ju insett att jag inte är någon klänningstjej (även om jag mina första 10 år i livet bodde i klänningar typ) så blir det för min del ett par stiliga brallor istället, man måste ju känna sig bekväm 👋🏼☺️ i ärlighetens namn så är jag och Kristoffer UR DÅLIGA på att klä upp oss 😳 jag kan lätt känna mig "utklädd" om jag kör på för hårt med örhängen och allt sånt där annat krimskrams. Och LÖSÖGONFRANSAR gör att jag känner mig som en jäkla diva 👀 det blir inga lösfransar för mig i helg ☝🏼

(null)


Sen blir jag lite dumsnål som inte vill slita på mina nya fina kläder så istället har jag inte på mig dem 😆 men det är skärpning med det nu☝🏼

I jakten på fancy pants, najsiga skor och en brun liten handväska (som jag köpt) så blev det även en ny blush (rouge?) vill ha en naturlig färg ju! Insåg när jag kom hem att den är typ likadan som min mest använda rouge 🤭 det måste ju betyda att this is the one!

(null)

Och tyvärr gör dem ju alltid sminket så jäkla fint att man knappt vill röra det 🤦🏼‍♀️

Så ser en klassisk EM vecka ut

Det är just nu eftermiddagsvecka för min del och mina förmiddagar brukar då bestå av följande:

(Tro nu inte att det är super spännande) 👵🏼     
 

Uppstigning mellan 07.00-07.30 (beroende på när jag somnat på kvällen)

En lugn frukost framför NYHETSMORGON i typ en timme (älskar det) 🙏🏼 oftast blir det moothie med blåbär & banan och hårdbröd med ost & skinka.

Jag brukar även laga mat på morgonen (1 gång under denna vecka) så att det finns matbackar i kylen. Vi brukar laga mat 1 gång vardera under mina EM-veckor och oftast blir det Korvstroganoff med ris och Pasta med skinksås (detta sker var 5:e vecka) det är enkla maträtter som är perfekta att slänga ner i en matback 👍🏼 idag tillagade jag strogge (ris är ju sjukt gott).

Vill tipsa att min sjukt goda strogge görs på het tacosås, matlagningsgrädde, tärnad korv och lite chilikrydda & svartpeppar och stekt gullök 👌🏼gott och skit lätt.

(null)

Sedan brukar jag passa på att sminka mig läääänge (medans jag lyssnar på en podcast) när jag ändå inte har Kristoffer hemma att tjattra med. Jag älskar faktiskt att sminka mig om det finns gott om tid. Men jag vill bli bättre, jag vill lära mig mer 😱 ofta kan jag även experimentera med håret också.

(null)

Sedan brukar jag även städa huset och tvätta kläder. Jag älskar fan att städa när jag är ensam hemma, allt blir så fint och så tillrättalagt och så känner jag att jag har kontroll och att jag gjort någon nytta 👍🏼 älskare.

En del ärenden brukar jag också passa på att få uträttade, så som att handla mat eller att köpa grejer som vi har behov av till något pågående projekt. GILLAR att fara på ärenden med min inköpslista i handen 😁

Ett löppass ska ofta också kastas in under mina timmar innan jobbet 💪🏼

Sen äter jag lunch mellan 12-13 och passar på att dricka kaffe och bara känna lugnet innan jag ca 13.25 åker till jobbet 👏🏼☺️

Jag har med andra ord ganska så SKÖNA förmiddagar 🙏🏼

(null)


Klockan 22.30 är jag hemma igen, oftast är snubben fortfarande vaken när jag anländer. Så vi går och lägger oss tillsammans, han somnar och jag ligger och läser en stund 👐🏼

Trots ganska najsiga förmiddagar så är dessa veckor frustrerande jobbiga när jag & Kristoffer knappt hinner prata med varann på en HEL vecka 😧👎🏼 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0