Oro

Fyyyy fan vad jag oroar mig för ALLT nu för tiden, jag har tappat matlusten och jag sover fruktansvärt dåligt på grund av denna husdränering med tusen frågor, inga svar, man bollas runt från telefonköer till olika avdelningar och är sedan tillbaks på ruta 1. Kunnig personal är på semester, byggaffärerna har slut på broschyrer på produkter som vi vill ha och vi har fortfarande inte fått vårat jäkla gironet till huset. Vi har varit utan internet över 1 år! Bara för att gironet hela tiden skjutit upp sitt färdigdatum med en månad åt gången.

Allt ska tänkas igenom, varenda ledig tid går åt till att söka information, tänka, söka information, lyckas handla mat, laga mat, äta och kämpa på och hjärnan har inte en chans till en paus. Fy fan. 

Mår skit just nu.

(null)


Vad är det viktigaste?

Det stora, kanske det största jobbet vi någonsin kommer ta på oss är igång nu. Grundgrävningen/dräneringen.

I fredags kom maskinförarna hit och grävde upp allt, bergvärmen, elkabeln, vatten & avlopp klarade sig. Men den gamla telefonledningen gick där emot av, men vem använder telefonjack? Värre saker hade kunnat brista trots att man vidtar all försiktighet.

Inför detta projekt ligger otaligt många timmar på att riva altanen, flytta lekstugan, kolla upp vars alla ledningar ligger, få alla ledningar utmarkerade på gården, kapa ner träd & buskar, hitta en firma som kan gräva, lyfta upp all berörd plattläggning på framsidan, ta ledigt från jobbet, åka till ÅVC och att mentalt ladda upp samtidigt som våra vanliga arbeten ska skötas.

Att köpa hus är lätt, men att ta hand om ett hus är något helt annat. Vi har verkligen inte ångrat oss, men det viktigaste är INTE ett perfekt hus, det VIKTIGASTE är HAN & JAG. Utan honom så vill jag ingenting av det här, så vi ska inte gå vilse från varann i all renovering.    

Det läskiga i det här är NOLL erfarenhet, allt ska vi ta reda på, alla val ska vi göra, allt ska bli helt rätt, vi har begränsat med tid och en jordhög på lånad kommunal mark. Pressen är enorm och kunskaperna växer enbart av att hela tiden göra research, vilket man gör på den tiden man oftast egentligen behöver vila. Jag vill bara få detta överstökat, och att vi går helskinnade vidare med en fet jäkla erfarenhet i bagaget, han & jag 💕

(null)

(null)

(null)


1 år i huset

Nu har vi bott 1 ÅR i huset, och det firade vi med smörgåstårta till middag och riktigt gott kaffe 😍 jag har skaffat en kaffekvarn eftersom jag tycker KOKkaffeutbudet på mataffären är så trist! (Pendlar mellan 2 olika sorter, Gevalia & Arvid Nordqvist)  Så nu har jag ett mycket större utbud att välja mellan när jag kan köpa hela bönor👍🏼 Sen erkänner jag att jag gillar ljudet från kvarnen. Jag älskar ju liksom proceduren att göra kaffe, det är så mysigt. Kaffe är inte bara kaffe, det är liksom mer än så.

(null)

Och extra najs blir det när jag upptäckt ISKAFFET 😍 det är otroligt gott, och jag rekommenderar alla att testa och kanske speciellt dem om inte annars dricker kaffe 👍🏼

(null)


Förutom att vi firat vårat första år i huset så har vi fortsatt med förberedelserna inför grundgrävningen som startar på fredag 😱 jag är skit nervös! (Jag går på 11 dagars ledighet om bara några timmar). Men jag hoppas att allt kommer att gå smidigt och att vi sen kan PUSTA UT och satsa pengarna på roligare projekt 🤗

(null)

Och jag hittade nå typ av lökar djupt ner i backen, de ska sparas och jag hoppas man kan locka fram något liv i dem 👏🏼


Mer PMS-snack ✌🏼

Ibland blir jag lite ångerfylld av det jag skriver här, det känns i vissa fall som att jag öppnar upp mig FÖR MYCKET. Kanske beror det på att behovet av att sätta ord på mina tankar liksom har pyst ut. Jag har släppt trycket på ballongen helt enkelt. Men jag kommer nog förhoppningsvis inte att sluta, DET BÄSTA JAG VET ÄR ATT LÄSA/HÖRA OM ÄKTA LIVSTJORV, (kallar det nu för livstjorv) och jag älskar det inte för att "jag själv ska känna mig bättre" jag bara älskar det för att vi människor behöver höra mer om vad som händer backstage i livet för vi är så jävla bortkomna som bara visar upp det "fina" hela jäkla tiden! (Och jag går inte på det) Älskar när människor delar med sig av misslyckanden och pinsamheter också! Men framgångar är givetvis inte uteslutna för det!

Åter till mitt livstjorv (PMS:en) 👋🏼

Att locka fram tårar är otroligt lätt under PMS:en, och jag kände verkligen hur dem hela tiden kom smygande under VINTER OS, mina ögon vattnades rejält åt alla OS resultat och otroliga historier på Tvn. Jag blev väldans rörd av Anja Pärssons uppleverlser under sin karriär till exempel, liksom FÖR berörd (jag har alltid varit känslig som en sockerbit ute i regnet). Jag blir aldrig arg under min pms (något man alltid trott ska betyda PMS, en fullkomligt rasande kvinna som kastar saker efter sig) jag blir otroligt känslig och jag analyserar varenda nyans av allt i några dagar. Jag försvinner in i en värld och är helt ensam där, och utan min humördagbok hade jag nog suttit där igen och trott att jag var ensammast i världen och inte fattat nåt. Kanske klandrat mig själv för något jag gjort eller inte gjort för 10 år sedan, det är alltså sånt jag kan komma in på mitt i natten när jag verkligen borde sova - men som jag verkligen inte kan.

Jag har hittat en lista på vanliga psymtom som Vårdguiden 1177 publicerat, jag har bockat i mina främsta psymtom, och kanske har fler tjejer dessa problem utan att koppla ihop det med menscykeln?

Obs! PMS:en yttrar sig några dagar INNAN mensen! Så det gamla uttrycket "har du mens eller?" Är fan en myt.

(null)

Jag tycker det är förjävla bra att upplysa om detta, och försöka få mer förståelse. För tro mig, jag med PMS blir lika förvirrad av det som min älskade sambo blir. Men det är underbart lättande att jag identifierat orsaken till mitt konstiga mående som uppstår en kort period ungefär en gång varje månad 🙏🏼

(null)

Skådespel & ÄKTA vänskap

Jag är så himla glad över våran lilla walk-in-closet, den är perfekt och rymmer allt som vi behöver. Den är prydlig och välgjord, och den visar upp min organiserade sida väldigt bra. Jag blir stolt när jag går in där. MEN..

Jag tänker alltid på Pernilla Wahlgren där inne, med en liten känsla av ångest. Jag lyssnar nämligen alltid på Skäringer och Mannheimers podcast (jag vet att jag har nämnt det flera gånger förr), de kommer med nya avsnitt varje måndag och jag ser alltid till att lyssna på dem under tillfällen då jag verkligen kan koncentrera mig på vad de säger. Men när jag höll på att renovera garderoben så ägnade jag otaligt många timmar i det lilla utrymmet att Skäringer och Mannheimers podavsnitt inte räckte till. Jag klickade då igång Pernilla Wahlgren och Sofia Wistams podcast, jag tänkte att det skulle vara intressant att höra ytterligare två äldre kvinnor prata om livet. Avsnitten löpte på efter varann medans jag rev tapet och målade taket, och jag kan lättast förklara mitt mående efteråt som en riktig pms depression men också som en liten kris.

(null)

Pernilla Wahlgren verkar ha ofantligt många människor omkring sig som ÄLSKAR henne, eller kanske "älskar" henne. Sofia hade lyckats knåpa ihop nästan ett helt pod-avsnitt med bara grattis hälsningar till Pernilla på hennes 50 års dag från människor som bara överöste henne med komplimanger och kärlek. Människor som använde de tre orden och bara öste på med fina ord och beröm. Det har aldrig hänt mig. Men skillnaden ligger nog i statusen. Jag ger inte status, men andra människor ger det, vissa människor ger det. Jag märker det så tydligt på socialamedier, att en del främst kommenterar andras bilder för att synas i en annan människas flöde, känd som okänd. Och jag SER det hela tiden. Det är ett sånt ytligt skådespel jag bevittnar hela tiden. Är det bara jag som ser detta? 

Det finns till exempel INGEN som i djupet av sitt hjärta kan välja 12 brudtärnor till sitt bröllop. För mig spelar DJUPA relationer endast någon roll, jag vill inte ha det där ytliga tråkiga "doppa jordgubbar i choklad med prosecco" relationerna. Jag vill ha torkatårarnaitröjärmen-skrattatillsjagstupar relationer. Jag vill ha TILLIT, jag vill ha genuina livsråd, äkta "jag är glad för din skull" känslor. En vän som ringer när det krisar, en vän jag kan ringa när det krisar. SÅDANA relationer vill jag ha.

Inget jävla svammel.

(null)




Försöker hitta något jag är bra på

Jag är en sån där person som verkligen måste göra allt direkt jag kommer på det, det finns liksom ingen hejd för nåt! För ett tag sedan beställde jag fin fina tuschpennor som man kan måla med på nästan alla underlag, jag ska liksom börja pimpa typ galgar, stenar och min KRISLÅDA som jag visat er tidigare ☝🏼 jag ska helt enkelt personifiera lite saker. Låta min "skapar"sida bli rastad.

Jag har testat en hel del olika kreativa grejer de senaste åren faktiskt, och jag försöker verkligen hitta något som jag är bra på men många saker har bara blivit liggande när jag insett att jag inte haft någon naturlig talang. Jag hade en period då jag ville börja teckna mode, jag köpte pennor och böcker för att lära mig. Men jag var ingen hejare på det. Jag har testat måla med akvarellfärger, oljefärger, kol och vanlig blyerts vilket icket heller gav något önskvärt resultat. Jag har testat måla tavlor. Jag har hållt på med schabloner, stämplar och även testat skvätta på färgen (blev dåligt även det). Sedan ville jag lära mig spela gitarr men det var alldeles för svårt att lära sig själv så den blev liggande. Nu där emot har jag skaffat munspel och jag hoppas att jag kan lära mig via youtube, hur svårt kan de va? 🙈

Men åter till mina tuschpennor, jag tror det kommer bli skit kul. Jag kan rita på ALLT, krukor, glas, trä, metall, tyg, plast, ja allt. Det kommer bli roligt, äntligen. Dessvärre blir jag ganska så FEG med att snudda med pennan på den tilltänkta ytan, DET KANSKE BLIR FULT 👀

Det är liksom så här jag håller på, konstant söker jag efter "min grej". Jag vill fan vara expert på något! Jag kan iallafall erkänna för mig själv att jag är väldigt bra med både roller och målafärgspensel, men jag vill kunna MER! Och jag känner att jag är född till vara bra på något, annars hade jag väl inte haft en sådan TÖRST efter att få skapa 😩

(null)

Jag lyckades iallafall här om dagen för första gången i livet kunna ha en HÅRMUNK 😍 

Det är dags IGEN

Jaha och vips så försvann den kämparglada, pigga och spralliga sidan av mig. Jag bläddrade fram månaden Juli i min humördagbok eftersom jag misstänkte att något hormonellt låg bakom detta, och ja, 1-6 juli hade jag pms. Nu är det 3 Augusti. Det är alltså dags för pms - IGEN! Det känns som att den kommer så ofta och jag upplever samma fenomen med mina nattveckor också, och dem upprepar sig var 5:e vecka. Så.. allt man icket gillar har en tendens att upplevas dyka upp väldigt ofta.

Nu handlar det bara om att rida mig igenom detta, tänka positivt, tänka på roliga saker, göra det jag tycker om, rannsaka mina känslor, kanske borde jag börja skriva en dagbok? Fixa min KRISLÅDA så den är redo 👍🏼 Jag har även beställt två fotoalbum så det borde jag kunna pyssla med, vi tänkte göra ett fotoalbum med bara bilder på stugbygget, och ett album med alla fantastiska upplevelser 🙌🏼

Den här veckan har vi sågat ner vårat favvoträd inför grundgrävningen 👇🏼 och det var inte så BARA, en vända till ÅVC med fullproppat släp med alla kvistar, såga stammarna i mindre bitar, kratta upp allt, packa släpet igen med alla trädstammar och spänna fast. Flera timmars jobb för att ta bort ett träd.

Om jag ska ta fram den positiva fördelen med denna trädkapning så blev både toaletten och sovrummet ljusare då trädkronan blockerat lite ljusinsläpp. Men fler fördelar än så fanns det icket. Nu har vi dessvärre mer insyn till sovrummet och trädet som varit våran "väderindikator" med blick från sängen saknas.

(null)

(null)

(null)

(null)


Göra en gest

En lady 2 meter bort på samma bänk som mig och min kollega ställde sig upp demonstrativt och sade högt till sin kollega "här går det ju inte att sitta, det luktar så mycket parfym!" - Detta var kort efter att vi hade satt oss ner på samma bänk. Något som min kollega varken märkte av eller hörde, men som jag snappade upp direkt och kunde därför icket fortsätta att fokusera på vad arbetskamraten berättade om. Mina tankar flög iväg på denna demonstrativa lady. 

Jag tog inte åt mig av denna gest, men jag visste ju att jag hade rena kläder på mig med en smaskig doft av sköljmedel (älskar lenors bruna flarra, gold orchid googlade jag fram att den hette), samt att jag hade ett litet sprut utav min najsiga parfym på bröstkorgen och deo i armhålorna. Så här års är det VARMT på jobbet så man vill baske mig lukta gott så inte svetten dominerar över en.

Jag tål inte heller starka parfymdofter (skallebank) så jag doserar väldigt väldigt försiktigt, jag suger heller inte i mig alldeles för mycket luft när en rökare drar sina bloss nära intill mig. Men jag skulle aldrig i livet göra en "grej" av att någon inte luktar, är eller ser ut som jag behagar. Jag tycker det är otroligt otrevligt och elakt 👎🏼 och denna lady är dessutom 50+, mer hyfs än så förväntar iallafall jag mig från någon i den åldern.

(null)



Inge mer intryck nu

Härregud vilken overload det varit de senaste dagarna, vi har haft det hur bra som helst men som vanligt blir jag utmattad och behöver LUGNA stunder vars jag kan bearbeta alla intryck som jag sugit åt mig från 3 hundar, 10 fjärilar, 1 katt, 2 små barn och 5 vuxna. Jag kan lova att Enzo (kristoffers hund) också behöver återhämtningstid efter den forna helgen. 

När det blir för mycket för mig så drar jag mig försiktigt undan och sitter tyst någonstans en bit bort. Det låter ju skit konstigt, men plötsligt stänger skallen bara av och säger STOPP, inge mer intryck nu. Och plötsligt hör jag ingenting från omgivningen och skallen skriker efter en promme i skogen. 

Men skoj har vi haft, det blev cirkus 10 kubb omgångar, rabarber paj, god mat, vin, bastu och massa annat. Vi hann även förbi stugan för att isolera och det var ett rent helvete att hantera den där rockwool:en i 30+.

Sen kom morsan till stan och stannade en natt 👏🏼 SYND att vi jobbade så vi inte fick maximalt med tid för en sån kort visit! Men vi ses i Oktober igen ☺️ 

(null)

(null)

(null)



Minst 50 sidor i min bok

Återhämtningstid pågår just nu, har varit i väldigt folktäta & sociala situationer. Åter tillbaka efter jag har läst minst 50 sidor i min bok, sovit ikapp och gått 1 mil på en skogsstig 👋🏼 

(null)


Känslokris-pms attack-ångest

Jag håller just nu att fixa min KRISLÅDA, det ska bli SÅ NAJS men en färdigpackad KRISLÅDA redo för en känslokris-pms attack-ångest-oro-stress och allt som jag brukar drabbas utav. Fatta att jag bara behöver stänga dörren till sovrummet, ta fram min låda och VIPS står det några väl valda ord i lådan och så är det fylld med bara sånt som kan dämpa min kris. Hallelujah 🙏🏼 även lådan är tänkt ska stylas till en lite gladare look, detta ska ju ej vara en kista med sidenklädsel och röda rosor.

(null)

Idag under min tidigare KRIS ångest oro stund så ringde jag några samtal, lättade på hjärtat & lugnades ner, och så stack jag på stan för att köpa saker för att rå om mig själv. Jag har såååå länge behövt köpa ett riktigt jäkla rengöringskit till ansiktet, och nu ska jag prova Lumene 👍🏼 älskar fan att tvätta ansiktet och sova med fräsch hy. Älskar även att klämma pormaskar (har fattat att det är nåt som många fascineras av, och det gör även jag 🤭)

(null)

Idag utförde jag löppass nr 29 och det gick sjukt bra, nu ska jag lägga mig jämsides med kärleken och sova 👋🏼

Framstår som en skithög

Jag har så himla lätt för att få ångest, jag är så rädd för att missuppfattas och missförstås. Jag minns en gång när en gammal granne knackade på och sa argt att jag hade hennes T-shirt på mig. Jag fick panik, har hon trott att jag har varit en tjuv? Det visade sig att det faktiskt var hennes T-shirt jag hade på mig, men att den hade glömts kvar i den gemensamma tvättmaskinen och att jag där efter hade slängt in min tvätt och efter att ha torkat allt, trott att denna T-shirt var min syrras (vi båda bodde hemma och delade tvättkorg). Och i den åldern (16år) så snodde jag där emot ofta min syrras kläder för att få lite mer variation. Men det skrämmer mig än, att den gamla grannen tror att jag var en tjuv & att jag hade snott hennes T-shirt med avsikt, det känns fortfarande jobbigt nästan 10år senare.

Idag där emot skulle vi bara göra rätt för oss och fråga kommunen om lov att få låna lite plats för vårat eventuella jordupplag under tiden vi dränerar huset. Jag och kommunsnubben gick runt på kvarteret och letade möjliga upplagsplatser då han upptäcker att någon (en granne) redan använder en plats för sina markstenar och dessutom utan att ha fått lov från kommunen. Detta blev en situation utav panik från min sida. För alla som åskådar kan detta ha sett ut som att jag "tjallat" på någon som tillfälligt bara lämnat sitt material på kommunal mark. Han fotade dessutom platsen och materialet och skulle höra av sig till ägarna utav stenarna. Och så jag, med min fruktansvärda ångest grips av panik. Ska någon nu tro att jag är en sån där tjallare & en tjorvig jävla granne? Jag orkar inte med detta. 

När jag har tänkt göra rätt för mig, så blir allt så jäkla fel ändå. Istället kanske jag framstår som en skithög. Detta blir ännu en sömnlös natt i mitt liv. 

(null)



Bollen på skallen

För första gången tycker jag faktiskt om mitt hår, trots självfall och frissiget. 

Jag tycker inte längre att det är tunnt och stripigt. Och jag vill inte längre stoppa in några extentions (det är inget fel med extentions, jag orkar bara inte ta hand om dem). Det är friskt, såklart lite torrt av att bo här uppe, men det mår bra nu. Dock så har jag alltid det i en boll uppe på skallen, för det är ju såååå jobbigt med hår i ansiktet som flänger och stör. Jag är helt enkelt beroende av det och jag trivs bäst så☝🏼men efter att ha haft barret i en boll väldigt länge upptäckte jag plötsligt längden på mitt eget hår, det har ju för sjutton växt till sig ordentligt på ett år (då jag kapade allt som var risigt och kastade bort mina extentions)

(null)

(null)

Väldigt skönt med boll bortsett från när snodden fastnar i håååååret!  

(null)

Min frilla för 1 år sedan 👇🏼 ganska så kort

(null)


Glädjens helg

Trots att jag ska jobba 12 timmars skift hela helgen så bor det en sån glädje i mig. Jag har saknat min snubbe heeeela veckan då vi jobbat om varann och enbart hunnit pussa varann godnatt om kvällarna, men jag längtar så mycket tills ledigveckan kommer då jag kan få tid med honom igen. Och jag längtar faktiskt tills det blir svalare i sovrummet så vi kan skeda om nätterna igen, för nu klibbar vi bara fast i varann.

Och jag tycker det ska bli ganska skönt att vara hemma i huset, jag gillar rutiner, mina egna frukostmackor, det är enklare hålla normala mattider och jag har saknat att laga mat, för det brukar hända när jag inte fått göra det på länge.

Mina kläder ligger i mina lådor i garderoben och jag behöver inte vispa runt med näven i botten på resväskan för att hitta dem där shortsen jag har lust att bära. 

Men missuppfatta mig inte nu, det var helt fantastiskt med semester också ❤️ Men det är väl helt rätt att känna en SKÖN känsla när man väl kommit hem, då vet man ju att man bor bra 🙌🏼

(null)


Vill GÖ MER

Alltså ååååh!! Det bara flödar och sparkar, likt en bebis i magen, kreativitet inombords! Jag bara måste få utlopp för min inspiration, kreativitet och behov av att fixa saker & skapa saker & förändra saker! Jag börjar snart att tugga på gardinerna! Det är bara fööööör bra väder och detta har skapat en törst inom mig, jag vill sy och allt möjligt. Hela den här veckan har jag läst böcker (som jag älskar att göra) och solat (som jag verkligen passat på att göra) men jag har inte fått rasta min kreativa sida alls! Jo i måndags då jag köpte ett nytt handtag till en dörr 😄

Och jag har sådana SMINKCRAVINGS! Vill bara skaffa massa nya läppstift och kladda över hela ansiktet med primers & foundations men man svettar ju bort det! Och jag gnäller inte på vädret, jag njuter mega mycket, men jag märker hur jag börjar dingla i lianerna, vill GÖ MER!

(null)



TA MIG UT

24 löppass är avklarade i våran löparutmaning (25:e ska utföras idag) ✌🏼 det har varit lite kämpigt att springa under de varmaste veckorna men jag är inte längre den som ger mig. Det bästa för mig i denna skit braiga utmaning är att TA MIG UT 3ggr/vecka, att vänja mig vid att ta tiden till löpning och fatta att det inte behöver vara så jobbigt att duscha mitt på dagen typ. 

Och IBLAND måste man bara fota formen på sig själv, för jag har nog en helt annan bild av mig själv än vad kanske verkligheten säger. Jag känner mig ofta degig och tung. Åter igen, PÅVERKAD av smalhetsideal, korsettmidja, släta jäkla instagram ben och perfekt hy. Jag är okej som jag är och att kroppen ändras av träning är en jäkla bra bonus, MEN det viktigaste för mig är faktiskt orken och kondisen, för den kan jag använda mig av både under vandring, cykling och skidåkning👏🏼

(null)

Jag hoppas ju verkligen att vi fortsätter med denna utmaning även efter Augusti, kanske att vi kan få den att hålla i sig till första snön faller? Det vore kanon för mig 👍🏼



Det här kommer vi leva på

När ni ligger där och känner att ni har det jäääkligt gött, ta in det ORDENTLIGT för det är dem tillfällena ni kommer leva på under vinterns kallaste och mörkaste dagar, då tröttheten känns kronisk och ni inte gjort något roligt på länge, det är då ni plockar fram eran reservtank som ni just nu fyller under dessa fantastiska fina dagar under sommaren. TA IN DET, MINNS DET, NJUT. Sluta stirra på telefonen och instagram, stirra på allt omkring er istället. Skit i vad alla andra gör, njut av det som DU gör.

Jag har tankat min reservtank ordentligt under semestern, jag har såå mycket fina och härliga upplevelser som kommer pigga upp mig under vintern. Snart ska jag sätta mig ner och framkalla alla bilder som jag ska spara och glädjas av för resten av framtiden. Och än är inte sommaren slut, vi har massor kvar att uppleva 😍

(null)

(null)

(null)

(null)




KRISLÅDA

Okej en del har kanske ett liv som liknar ett mordernt vitt avskalat inredningrepotage, där allt är i sin ordning (ni är liksom samma hela tiden humörmässigt), men jag är en berg- och dalbanemänniska och jag är väldigt hit & dit. Oftast extremt high on life men det är ändå hela tiden svängningar i mina känslor och därför kan jag inte ha ett vitt avskalat hem heller. Det ska baske mig inte eka någonstans, det ska finnas gamla trådrullar i trä och jag kan med glädje leva med kantstött porslin och många olika färger - då är det liksom alltid nåt som passar till mitt mående 👍🏼

Jag har kommit på att jag ska göra mig en fin och alldeles helt fantastisk KRISLÅDA. Och med detta menar jag att jag ska fixa mig en till utseendet väldigt najsig låda och fylla den med massor av saker jag behöver i en humörkris (obs! Mina humörkriser syns aldrig utåt, det pågår enbart invändigt, jag utagerar aldrig någon ilska på varken saker eller människor, ni hade nog därför aldrig kunnat upptäcka när jag är i ett krisläge) men mina kriser är ack så jobbiga iallafall.

Min KRISLÅDA skall innehålla Marabou cocos, en fantastisk bok med ett fint bokmärke, ett anteckningsblock, en penna (älskar pennor så jag ska köpa en riiiiktigt fin), ett foto på ett fint minne och ett najsigt nagellack. Längre än så har jag ej kommit i min KRISLÅDE-planering, men jag kan sääkert hitta mer saker. Kanske en mini ostbågspåse? Man vet ju aldrig om man är sugen på sött eller salt.

Tanken med denna underbara KRISLÅDA är att jag, när jag snuddar botten, ska kunna plocka fram min skattkista med saker som får mig att må gode gött och där med kunna återhämta mig lite lyxigare än vad jag gjort mina snart 26 år 👍🏼 nu kanske ni tror att jag ofta är i en kris, NÄJ verkligen inte. Jag har pms en gång i månaden och ibland är bara mina tankar en ren plåga som är svår att få stopp på. Jag är en högkänslig person som behöver massor med tid för återhämtning efter speciellt olika sociala sammanhang. Dock ej efter diverse familje-kompis-släkt sammanhang. Men de flesta andra sociala sammanhang. Man kanske även kan kalla den för återhämtningslådan ☝🏼

(null)

I och med detta så har jag ääääntligen hittat ett syfte till dessa plåtlådor som jag så länge velat köpa från Jysk, men inte haft någon användning för tidigare. Nu kostade dem dessutom endast 125kr/st så jag köpte 2 direkt (den andre lådan ska jag ge bort till en som också behöver en KRISLÅDA). Storleken är perfekt att förvara i mitt Ivar-skåp i sovrummet och för alla pryttlar, nu återstår det bara att fylla upp den 👏🏼😃

(null)



Vilken latis som går där

OBS en drös med text!!

Men det är otroligt vad jag lärt mig att äntligen acceptera mig själv och hur jag lyckats förändra mig själv tack vare alla böcker jag läst och poddar jag lyssnat (har massor att rekommendera). Jag har alltid haft problem med mig själv, jag har som sagt haft en extrem social fobi och min självkänsla låg förut någonstans nere i avgrunden. Jag har nästan alltid velat umgås i en grupp om 3 för att kunna gömma mig bakom någon annans prat (något som är typiskt tjejer att INTE föredra). Jag minns speciellt när jag var yngre, då var jag så otroligt rädd för att säga fel så istället sa jag ingenting. 

Senare i livet vände det helt, då tog jag mig friheten att säga precis vad jag tyckte. Och fel kunde det bli - icket bra för min lättriggade ångest.

Tills jag landade vars jag är nu, på en medveten och fantastisk plats i mitt eget liv. (Skiter liksom i vad alla tycker, skiter i allt, men skiter inte i någon, bryr mig om alla, blir utmattad, men skiter i skitåsikter)

Det var så otroligt tankeväckande den dagen jag var ute och cyklade för några år sedan. Då jag hade cyklat långt, länge och i så många uppförsbackar att jag tillslut ledde min då 3 växlade damcykel upp för den sista backen. Och min första tanke var "pinsamt", att människor kanske åker förbi i sina bilar och tänkte vilken latis som går där. Men hur kan man döma någon så fort när man inte har någon aning om hur många backar människan faktiskt tagit sig upp för innan. Och så är det med hela livet, hur kan man döma någon på första intrycket när man inte har någon aning om vad människor har gått igenom, eller vad de för tillfället går igenom. Man måste försöka hoppa ur sin egen bubbla och försöka se ut från den andres. Och det gör jag hela tiden, och jag försöker verkligen agera därefter (anpassar mig) och slutligen blir jag utmattad (men sån är jag).

Det är så LÄTT för mig att under mina känslomässiga dagar välja bort socialt umgänge, och istället typ gräva i rabatten. Jag älskar kroppsligt arbete, jag älskar att vara kreativ, det finns liksom alltid en blomma att plantera om eller en dörr att måla istället för att träffa folk, men det är verkligen inte bra för mig (som även har social fobi) att välja bort umgängen för ofta då det leder till att jag blir helt jäkla socialt handikappad av det. 

Jag behöver liksom dras ut, man behöver kasta ett lasso runt mig och släpa iväg mig, man behöver liksom bara plocka blommor med mig eller leta fina stenar så ska du se att jag kommer igång. Jag älskar fan naturen. Jag kan nog bli lite ringrostig av att enbart sväva iväg i min egna kreativa bubbla (men jag älskar den). Och kanske är det därför jag inte har en DRÖS med vänner, jag är säkert inte enkel. Men jag är baske mig GENUIN, ANALYTISK, FULL MED IDÉER och KUL.

Godnatt.

(null)


Varför gör jag detta?!

Jag utmanar mig själv, utmanar min sociala fobi och min högkänslighet genom att bjuda på fest. Men varför? Det kommer aldrig att bota mig, det är ju bara jag som vet hur dåligt jag mår inför något sånt. Hur det vrider i magen på mig och den jobbiga känslan av att Jag har PANIK! Jag är för mån av att alla ska ha KUL att jag typ glömmer att ha kul själv. Det är för mycket oro inför festen och ångest efteråt. "Hade alla roligt?" 

Aldrig mer, säger jag bara. Vi hade väldigt roligt den här gången också så det är inte det (jag vill så gärna men jag kan inte). Grejen är att FÖR MIG är det för mycket som står på spel, för mycket oro, för mycket panik, för mycket "tänka på alla andra". Jag har alltid varit sådan, jag har aldrig haft en födelsedagsfest eller nåt sånt. Det passar inte min person. Det tar för mycket energi. 

(null)


Allting har varit helt fantastiskt under semestern fram till SÖNDAG när pms:en slog till, jag har dansat och sjungit till varenda låt som spelats på radion. Jag har varit så otroligt glad och sprudlat som bara fan, men PANG så kom deppen från ingenstans som vanligt. Jag tänker varje gång "Varför mår jag skit?" Och sen kommer jag på det. Förbannades hormoner. Men snart, snart är jag high on life igen 🙏🏼


Tidigare inlägg
RSS 2.0